Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i allt annat. Men han har olyckligtvis haft att kämpa med en svår
pauperté under hela sin akademiska tid. Nu skulle både hans svaga bröst
och behofvet af humanistisk bildning fordra, att han skulle resa utomlands,
men medel felas dertill. Jag gaf honom det rådet att dedicera sitt förut
nämnda opus till grefve Rehbinder, som så ädelmodigt och varmt omfattar
allt, som han kan befordra och om han möjligtvis skulle vilja hjelpa honom
till något resestipendium. Jag lofvade först rådfråga pappa, innan han tager
något steg angående detta. Det är väl skrifvet på hexameter och med ett
slags homeridisk enkelhet, men jag hoppas ändå, fastän fransosema ej bruka
så, att herren skall sentera dess stora skönhet. Skada om en sådan talang,
som han eger, om den af brist på tillfälle att utbilda sig ej kan prestera
allt hvad den nu lofvar."–
Innan 1827 års sommar ännu hunnit till sitt slut, hade
Åbo stad uppgått i lågor. Kort derpå var Cygnaeus inrest
till den förstörda staden, der trängseln var öfver all
beskrif-ning stor. Af allt hvad han egde i Åbo — det var väl ej
mycket — hade endast hans pels undgått lågorna.
Till en vän — sannolikt Lille, ty endast med denne,
alltid till emottagande af förtroenden beredde, jemnårige
kamrat plägade han tala om sina små hjerteangelägenheter
— skrifver han dervid följande:
–Och som vårdar på kenotafierna af i rök uppgången trefnad och säll-
het stirra skorstenspipome rysligt dystert och stå gapande med vidöppna
munnar liksom för att med tusen sinom tusen klagorop vitna om, att allting
är förgängligt. Men de ljuga dock. Kraftigt hviskar i mitt inre en röst:
de måste ljuga. En vänskap, broder, sådan som vår skall blifva i trots af
elementemas alla förstöringsförsök.
O, jag kan ej taga ett steg i dessa, på angenäma minnen så rika,
men på glädje nu så toma orter, utan att en röst djupt från mitt innersta
tillhviskar mig Frithiofs: „är allt som förr?** Det händer till exempel mig
ibland, att jag förglömmande de timade förändringame vandrar den af
gammalt välkända, ofta trampade stråten till det ställe, der bron fordomdags
hjelpte oss, som hade våra qvarter på hin sidan Jordan öfver — man
till-rustar nu på samma stälie en ny — men då jag enligt välloflig, fordom
samvetsgrannt iakttagen sedvana ovilkorligen upplyfter mina blickar dit du
vet, o då strålar ej mera ner såsom i bättre dagar ett ljuft småleende, en
vänlig helsning, *) och allsmäktig susar vid åtanken af så många timade
*) Hvem föremålet för Cygnaei svärmeri vid denna tid var, har ej
varit möjligt att uppdaga.
II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
