Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakta", såsom fadern tillrådt honom. En naturlig följd af
detta var, att han började emottaga räkningar från butiker
äfvensom krafbref af kamrater. Beloppet af dessa summor
hade väl biskopen utan svårighet kunnat gälda, men då
mycket deraf åtgått till öfverflödsartiklar, hvilka sonen godt
kunnat umbära, var dennes tystnad rörande sina utgifter lätt
förklarlig.
På höstsommaren 1829 gjorde biskopinnan en fyra
veckors resa till sin hembygd, der hon fick återse sina beg ge,
systrar samt de ställen, som voro henne kära från
ungdomstiden: Kangasala och Sorola, Lempälä, Tammerfors och
Hattanpää samt slutligen Tavastehus, hvarifrån längtan efter
hemmet dref henne tillbaka till S:t Petersburg. Anledningen
till resan var sorglig. Hennes gamla, kärleksfulla moder
hade dödt, och dottern kom för att öfvervara hennes
be-grafning, som äfven Fredrik bi vistade. Om sin resa i
hemtrakterna berättar hon sedan i sitt bref till honom på
ett enkelt och vackert sätt, genomandadt af kärlek till
an-förvandterna och barndomsställena. Hennes bref korsades
af en skrifvelse från sonen, aflåten på senhösten 1829, hvaraf
här ett utdrag meddelas, då detta ställer oss liksom
närmare förhållandet mellan modern och sonen på denna tid:
„Min bästa mamma!
• •
Annu vet jag ej med säkerhet, om mamma redan lyckligen
återkommit till kretsen af de väntande. Jag väntar likväl med full öfvertygelse. att
den, som anförtror sin ingång och utgång i Försynens eviga vård, af den
äfven faderligen skyddas och ledes på alla dess vägar, och att dessa rader
träffa mamma hemma så frisk som vi alla så hjertligen önska.
Enligt hvad jag redan förut talat om, skulle jag be att om möjligt
är få helst något litet möbel, åtminstone en byrå. Här äro äfven de allra
simplaste så dyra, att jag ej gema skulle våga mig på att ingå någon
handel. — — Några stolar vore äfven särdeles välkomna. 1
För någon tid sedan invigdes här (i Helsingfors *) en ny kyrkogård
utom staden till den sista hvilobädd for de trötta vandrarena genom lifvets
dälder. Denna handling var högtidlig redan genom sig sjelf; den blef det
*) Begrafningsplatsens invigning skedde den 22 oktober 1829.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
