Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af dessa alla voro i främsta rummet Lilius och Bons- I
dorff, bägge redbare män, Cygnaeus mycket tillgifne och j
mot honom tjenstvillige. De kände honom sedan gammalt, I
de forstodo derför genast att uppskatta hans kunskaper och ;
begåfning, medan de öfriga till en början framför allt frappe- *
rades af den unge nykomlingens originella yttre och af hans
ovanliga sätt att äfven i hvardagslag uttrycka sig.
Cygnaeus befann sig nu för första gången i en för ho- \
nom fullkomligt främmande omgifning. Hittills hade han
alltid nära till hands haft en vänlig hand att trycka dels i
det egna hemmet, dels i den trofasta kamratkretsen. Nu
befann han sig okänd i en småstad och närmast i ledet af
personer, af hvilka de flesta voro honom så olika som
möjligt var. Man fastade uppmärksamhet vid hans nästan
sydländska utseende, det yfviga mörka håret, de buskiga
ögonbrynen, den talande blicken, som egde uttryck för de mest
olika känslor; äfven hans spanskt-italienska sätt att behandla
sin vida slängkappa väckte ett visst uppseende i den lilla
staden och inom kåren. Hans inre värde skulle tiden få
ut-visa, hans såsom hvarje annan okänd ung mans vid hans ålder.
Det dröjde dock ej länge, innan hans elever, de unge
kadetterne, förmärkte, att det fanns hos den unge läraren
någonting annat, någonting för mer än hvad de varit vana
att finna hos sina lärare. Det var som om han hemtat med
sig en fläkt från den yttre verlden, som verkade
uppfriskande på deras i lexläsning insöfda sinnen. Hvad de öfrige
lärarne och officerarne i kåren beträffar, hade deras
uppfattning af pligter och fordringar ej så litet under tidernas
lopp stelnat i en alldaglig rutin och i formaliteter. Den
unga magisterns sjelfständiga hållning, som dock aldrig
öfver-skred belefvenhetens gräns, hans alltid vakna medvetande
af såväl sitt eget som andras menniskovärde kunde ej annat
än öppna ögonen äfven på dessa hans medlärare och vidga
deras synkrets. Men jemte det Cygnaeus tilltvang sig deras
aktning, var han dock kanske icke så litet fruktad af dem
i följd af de ofta skarpa och rätt sarkastiska anmärkningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
