Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Recensenten skall ha varit en bland de utmärktare at’ Sveriges yngre
skalder. Han yttrade bland annat, att det, som företrädesvis karaktäriserar
Cygnaei sångmö, är dess stolta, ridderliga later, denna dristiga patos i
förening med en ofta återkommande anstrykning af en kraftig melankoli, som
jemväl utgjort egendomliga drag hos den nordiska sången i allmänhet.
Denna melankoli är „detta styrkans svårmod, som under sin missbelåtenhet
med tingen, likväl ännu icke förlorat kraften till motstånd och strid. Men
denna patos, dessa åthäfvor, detta måhända en smula öfverspända skick äro
stötande för mången, som icke kan upptäcka deras förklaringsgrund och icke
vill erkänna dem som sinnliga uttryck af en hög, inre adel och af ett strängt,
omutligt allvar". Recensenten framhöll, att ett konstverks värde beror på
den bestämdhet, den klarhet och genomskinlighet, hvarmed idéer, det eviga,
deri manifesterar sig. Och om man utgår från en sådan synpunkt, så hade
Cygnseus icke mycket att frukta. Kritikern hade tillika blicken öppen för
den finska skaldens svagheter och för hans oegentliga samt oriktiga uttryck.
Såsom häftets bästa stycken uppräknas: ,,Höstispiggarne“ „Augustistjeman“,
„Slafvars slaf**, „Den döda vågen", „Templet i natten", „ Vem odet" samt
„Den hemlöse."
Cygnaeus plägade ofta — ömtålig som han var för en
hårdhändtare kritik — gripa till pennan för att skrifva en
anti-kritik, och så gjorde han ock i fråga om Dagligt
Alle-handas recension, men som oftast lugnade han sig snart så
pass, att han afbröt skrifvandet, sålunda undgående att bli
mål för ytterligare slängar. Så torde äfven denna gång varit
fallet, ty mig veterligen framträdde Cygnaeus icke i
polemiken om „Höstispiggame.“
Huru lumpna de skarpa utfallen mot dessa dikter måste
hafva förefallit Cygnaeus, kan man fatta, då man erinrar sig,
huru han sjelf gick till doms med andras verk:
Med glädje ärande allt, som fanns godt,
Med tro, att blott det lumpna borde glömmas.
Bland af honom antecknade aforismer finnes också en
så lydande:
I allt annat må jag gerna af andra öfverträffas och besegras, men
smärta skulle det mig, om jag ej förmådde mäta mig med hvem det vara
må i humanitet i en polemik, stäld på human grund.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
