Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daguerrotyp eller en handtverksmässig stereotyptryckarpress — eller rättast
sagdt, att man icke skrapar ut all häfdateckning, der menskligt lif spörjes,
liksom flitigt arbetande händer i medeltidens kloster redde de
pergaments-rullor, på hvilka forntidens ande flutit, för att skaffa nödtorftigt rum åt ett
uttorkadt krönikeskrifveri eller åt stundens ofta nog fåkunniga legender.
Vi hafva förut sett, att Europas monarker först någon tid endast
hotande skakade krigets viggar, innan de släpte dem ur sina händer i afsigt
att låta dem krossande drabba de lika djupt föraktade som hatade fransyska
jakobinema. Ty liksom så ofta annars hade den blinda kärleken kastat sig
om till ett lika blindt hat. De från Frankrikes till de öfriga samhällshöjdema
öfversvämmande lärorna fördömdes nu plötsligen såsom ränker och onda
funder af afgrundsmakter, på hvilka man nu mera åter begynte, åtminstone
uti hithörande fall, tro — sedan sagde läror visade lust att på egen hand
öfvergå från teori till praxis samt undersåtame tagit sig friheten att lika
högljudt beprisa denna utöfning som furstame sjelfva ännu kort förut
principerna.
I synnerhet förmenade man sig uti de af hertigen af Orléans med
särdeles nit omhuldade frimurarelogerna vädra svafvelangande kolonier från
de fördömdas innersta polar. Och en hemlighetsfull kontroll öfver själens
mest förborgade tankar begynte med tysta, men säkra steg tränga sig
demoniskt ända in i familjelifvets innersta helgedomar.
Det hemska venetianska tiomannarådet tycktes i hast hafva utspytt
öfver Europa sitt på en gång så ljusskygga och så upplysnings-hungrande
yngel. De storas upplysnings-begär hade sålunda plötsligen bytt om
föremål. Likväl förklarade kejsar Leopold äfven nu, ehuru ifrigt man än sökte
fylla hans rena sinne med misstänksamhetens slagg, öppet i ett cirkulär, att
den öfver allt organiserade hemliga polisen icke åsyftade spioneri öfver
hemliga samtal, hvilket han afskydde. — Endast Sveriges hertig Karl fortfor
ännu lika nitiskt som förr att såsom ett slags „storkophta“ för i dunkel
höljda frimurarförbindelser, kanske rufva på nattliga planer.
Egentligen var det de franska emigranterna, hvilka, sedan mången
bland dem i farans stund, oridderligt öfvergifvit sin konung åt dess öde,
ifrigast manade Europas alla furstar att med flygande fanor och klingande
spel draga åstad mot deras fädersland, hvarpå de, under skygd af afvog
sköld, eldigt begärde att få trampa åter. För att återvinna sin egen
bortdunstade härlighet och, såsom appendix dertill, äfven insätta konungen i sin,
egde de valet af tvänne medel. Det ena var att för skenets skull
replije-rande på religiösa och monarkiska idéer, hvilkas helgedomar de mer än
någon annan undergräft, fanatisera de lägre folkklasserna, särdeles i de mera
eldföngda sydligare och de mera lätttrogna nejderna af Frankrike, till
thronens försvar, medan det skulle heta, att sådant skedde till den för dem
mer än likgiltiga trons. Den andra utvägen bestod uti att åter inställa dessa
%
irrande riddare i besittningen af deras forna, fulla myndighet, ehuru de vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
