Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då blott för att ännu ett par veckor qvardröja i Sverige,
besökande Nyköping och Linköping, hvarest som bäst
prest-möte egde rum och der han gjorde bekantskap med
Lidman, Wallman, Hedner och „den sönderbrutna kolossenu
Palmser samt andra. Hans kosa gick vidare till det
skog-omsusade Berg vid Wreta kloster, till Göteborg och
Elfsborgs ruiner. Omsider den io September afreste han till
Köpenhamn, hvarest han uppehöll sig närmare tre veckor,
styrande tidigt en stormig höstmorgon med ångbåt förbi
Herthas gröna öar, förbi Hven till det stilla Svendborgs
ljuf-liga hamn, som han benämner ett af denna färds
„oförgät-ligaste minnen.*
Kämpande med höststormarne uppnådde ångaren den
i Oktober Kiel. Efter ett besök i Hamburg, fardades
Cygnaeus öfver Luneburg, Celle, Hannover o. s. v. till Göttingen,
bland hvars „andliga ruinera — universitetets främsta män
hade kort förut blifvit landsförvisade — Cygnaeus
tillbringade några dagar. Efter att nu i tre månader icke hafva
aflåtit ett enda bref till hemlandet, lät han från sagde stad
höra af sig medels några rader. Han njöt af att, så ofta
han det ville, kunna vandra sin stråt fram, obemärkt och
okänd, finnande i detta inkognito den behagligaste
rekreation efter de senaste årens for honom något nedtryckande
vistelse i hemlandet.
Härefter påskyndade han sin fard samt begaf sig öfver
Cassel och Frankfurst am Main, Köln och Bonn — der han
gjorde bekantskap med den då 74:årige E. M. Arndt — till
Belgien, utan att dock der längre tid uppehålla sig. Likväl
gjorde han en kulen höstdag ett besök på det emellan
Briis-sel och Charleroi belägna VVaterloos slagfält och dröjde der
från morgonens skymning till aftonens, försjunken i tankar
på sin hjeltes, Napoleons sista stora strid — och på sina
finska kadetter, hvilka han i andanom såg rycka fram i
spetsen för den gråa kohorten från Saimas stränder. „1 ljuflig
rysning gick genom min själu, skref han derefter till en af
dessa unga krigare, „vissheten derom, att hvarenda af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
