Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
energiska bemödanden att afvärja hetsiga och, såsom han
med rätta ansåg, för universitetet ödesdigra beslut af
ungdomen ; med ett ord det fanns bland de unga många, hvilka
ej mer egde tillit till kuratorns öppenhet och redlighet mot
kamratkretsen.
Detta lättsinniga sätt — ett allvarligare ord vore här
ej på sin plats — att oförsynt granska en fosterländskt
sinnad mans enstaka ord och kasta dem förvridna och förtydda i
ansigtet på honom under masken af vrånga beskyllningar, var
mer än Cygnaeus kunde med godt mod fördraga, Han såg
sig slutligen om våren 1849 tvungen att med bitter känsla
nedlägga den kurators befattning, som han for 10 år tillbaka
med innerligaste glädje emottagit af en annan akademisk
generations gränslösa förtroende för honom. I afskedets
stund yttrade han till de då varande representanterne för
österbottniska studentafdelningen:
,,Dä afdelningen genom sitt beteende mot sin kurator visar sig hafva
forglömt den aktning, den är skyldig sig sjelf, anser jag mig uppmanad
genom den oförgängliga tacksamhet, hvarmed helt andra tidigare minnen
fästa mig vid densamma att, sä vidt det pä mig beror, bespara afdelningen
vanäran att ytterligare chikanera sig uti sin kurators person."
Spådomen om österbottningarnes ateniensiska
vankelmod hade gått i fullbordan. Cygnaeus var nu tvungen att
skilja sig för alltid ur förhållanden, „ur hvilka“, såsom han sade,
„mänget bland mitt lifs vänligaste minnen blickar tillbaka pä min allt
ödsligare vordna bana och ur hvilka, om nägorstädes, vissheten derom, att min
lefnadsväg ej ilat hän fullkomligt spårlös och frukt beröfvad, träder fram till
min själ, som vål behöfver trösten af en sädan visshet."
Han förde med sig det lugnande medvetandet att
alltid hafva för afdelningens välgång, anseende och ära egt
den varmaste känsla, den mest nitiska handlingskraft.
Det är godt att veta, att den gamla, innerliga
vänskapen mellan de österbottniska studenterne och Cygnaeus åter
tog ut sin rätt, så snart tiden helt lätt hunnit skrida fram
öfver misshälligheten. De stodo väl ej mera — afdelningen
och han — i samma förtroliga hvardagsförhållande till hvar-
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
