Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
katolicismens propaganda i Sverige under drottning Kristinas
tid, af hvilket föredrag intet ord synes ha varit nedskrifvet.
• •
Amnet var honom allt för väl bekant; måhända innehöll
skildringen äfven reminiscenser från arkivet i Montpellier.
• •
Afven ett betydelsefullt graftal höll Cygnaeus dessa
tider, nämliflgen då han den 12 Maj 1852 vid jordfästningen
af M. A. Castreris stoft uttalade fosterlandets tacksamhet,
som han tolkade med manligt lugn och i ett värdigt, enkelt
språk,
Cygnaeus sysselsatte dessutom nu kanske flitigare än
någonsin förr eller senare hufvudstadens tryckpressar. Det
ena arbetet följde det andra tätt i spåren och väckte stigande
uppmärksamhet. Minst var detta måhända fallet med första
delen af hans »Skaldestycken*, hvilka han nu började utge i
en samlad upplaga. Denna del utkom den 1 Juni 1851 och
innehöll 60 dikter, fördelade under hufvudtitlarne:
Högtidsstunder*’, „Ur lifvet*, „Vid graf var* samt „Hjeltemin?ien.a
Få af dessa skaldestycken voro nya för allmänheten, som
kände dem från tidningar, „Höstispiggarnea, „Joukahainena,
kalendrarne „Ainau och „Necken“ o. s. v. Af
vandrings-bilderna i „Ljus och skugga" förekom ingen i denna del.
Den helsingforsska kritiken helsade med få, men artiga
ord samlingen välkommen. Z. Topelius slutade sin korta
anmälan med orden: „Författaren har härmed gifvit kritiken ett
tillfälle att justera forna omdömen, och när den en gång väger hans verk på
rättvis vågskål, bör den ej förgäta, att herr Cygnaei största fel som skald:
det att se allt i stor skala, icke är annat än öfvermåttet af en diktares största
förtjenst."
Ett längre, allvarligare, synbarligen af varm välvilja
förestafvadt omdöme om diktsamlingen afgaf S. G.
Elm-gren, *) hvilket tydligen gjorde ett godt och uppmuntrande
intryck på den af beröm ingalunda bortskämde skalden.
*) Se n:o 6 af „Litteraturbladet" för 1851. Mot recensentens
strängare dom öfver stycket „Skönhetens do(P* uppträdde Cygnaeus i följande
nummer af tidskriften med en lugnt affattad anmärkning, som gick ut på att
genom »fullkomligt opartiska och deijemte kompetente män" vinna utred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
