Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanligt intresse skulle betrakta denna, äfven af främlingar
beundrade tafla. Det var då, sade han, en dunkel förkänsla
hos honom uppstod af, att äfven Finland en dag kunde
komma att ega en konst, som vore värd att tilldraga sig
mensklighetens uppmärksamhet. „Det var en underlig känsla",
menade han flera decennier derefter och tilläde: , Jag
glömmer den aldrig."
Redan tidigt började Cygnaeus såsom medlem af
konstföreningens direktion tillämpa sitt af Thorild ärfda valspråk,
att intet sannt artistiskt verk göres för sina fels, utan för .
sina förtjensters skull. Han tvekade ej, sade han, att vara
den förste att „framsäga ett motiveradt stort beröm, utan
vilkor, reservationer, biafsigter." „Jag måste uppfylla denna
mission," tilläde han, „så länge känslan deraf ännu icke
slocknat hos mig."
I den uppsats: »Något om konstens framtid i
Finlandu, *) som han i anledning af trenne nya taflor af F. von
Wright skref år 1850 (i „Morgonbladet") och hvarur nyss
anförda ord äro lånade, framträdde Cygnaeus både som
konstvän och konstkritiker med alla de egenskaper och egenheter,
hvilka hela lifvet igenom karaktäriserade honom: uppfyld af
varmt intresse och aktning för artisten och njutande i rikt
mått af den text till konstverket, hvilken ilade fram genom
hans själ, i det han på långt, långt afstånd betraktade
tekniska förtjenster och brister. Det låg onekligen naivitet och
kritisk svaghet i hans betraktelsesätt af ett konstverk — och
han var i sitt innersta ingalunda omedveten häraf — men
man ville dock tro, att Murillos och Rafaels lyckliga englar
med sitt ljufvaste, oskyldigaste leende fröjdade sig öfver den
friska morgonrodnad, som de, lutade öfver molnens kanter,
sågo sprida sig från skaldens hjerta öfver konstens späda
brodd i vårt gråkalla land.
Sådan Cygnaeus var som konstkritiker och konstvän,
var han dock mannen på den rätta platsen hos oss och på
*) Se bandet VI, sidorna 426—435.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
