Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kans vård*) samt framför allt i den vidlyftiga
inbjudningsskriften till professorerne Forsmans och Ahlqvists inställande
i deras embeten, hvilken framvisar genialiskt skizzerade,
stora taflor ur det finska folkets lif under olika tider, hvilka
historiska bilder framträda i beundransvärdt bländande
belysning.
Bland inledningsorden vid disputationsakter förtjena i
synnerhet de, som föregingo O. Toppelii och K. Bergboms
disputationer uppmärksamhet. — Slutligen må erinras om
de många andraganden, Cygnaeus såsom opponens cx
officio, ända från år 1853, falde, utmärkande sig genom
humanitet äfven i de fall, då han ej tvekade att uttala ett skarpt
ogillande. I det yttersta sökte han tillämpa domarregeln
att hellre fria än fälla. Blott då literärt högmod eller ett
afgjordt klent lärdomsprof, som ej understöddes af verkliga
meriter åt något annat håll, trädde i hans väg, dref han
utan förbarmande satirens giftiga pilar genom de erbarmliga
föremålen, så att dem knappast unnades rådrum att draga
efter andan.
Den största utmärkelse, Cygnaeus erhöll vid
universitetet, var värdigheten af honorar-doktor, som tillerkändes
honom (jemte Snellman, Lönnrot och några andra män) vid
i86o:års promotion. Fem år senare blef han visserligen,
efter det F. L. Schauman den 18 Maj 1865 afgått till
biskopssätet i Borgå, dennes efterträdare såsom prorektor
för följande läseår, men återvaldes icke 1866, hvilket bidrog
*) Denna inbjudningsskrift innehöll äfven ett synnerligen skarpt
utfall mot Lars Stenbäck samt ett försvar af Uno Cygnaeus mot ett angrepp
af den förstnämnde. Stenbäck besvarade Fredr. Cygnaei härda ord med en
strax derpä frän Storkyro till denne sänd hjertlig helsning genom C. G. von
Essen samt en försäkran, att Cygnceus alls icke behöfver oroa sig deröfver,
att han, så föllo Stenbäcks ord „skulle sårat eller förolämpat mig, ty jag
tror förvisso, att han icke menat illa och att möjligen hela saken gör
honom sjelf mera ondt än mig“. — De bägge lietlefrade skalderna kände
hvarandra i grund och botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
