Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vårens första ungdomsbrand,
I glansen af dess hopp,
Når lärkan sjöng på Wånås strand
I hjertat af ditt fosterland
Du slog ditt öga opp.
Det var på gränsen af en tid
När öfver mästarns graf
Två häfder käuipade sin strid,
Men solen sjönk i aftonfrid
1 minnets djupa haf.
Och son af tvänne tidehvarf,
Och son af Finlands vår,
Du har förstått det flyddas arf •
Och ryckt af slöjad tid dess larf,
Så långt en aning når.
Långt mer ån uti stundens svall,
Din kärlek andats har
I det, som var och komma skall,
Ehvad till seger eller fall,
Allenast stort det var.
Dock, der en ande, lyst i bann
Af verldens sorger, stred;
Der gnistan uti stoftet brann, *
Och endast tviflet seger vann,
Der var du ständigt med.
Der var du med, ett stöd, en hamn
För den, som vågen dref, *
Och slöt allt ädelt till din famn.
Och prisadt långt förrän ditt namn
Ditt varma hjerta blef.
Nu faller årens aftondagg
Så sakta på din stig;
Men rosen har ej mer en tagg,
Och lifvet har ej mer ett agg,
Blott doft och vår för dig.
njeus — åtminstone till en böljan — såsom ett allt for närgånget skåmt.
Sedan erhöll teckningen sin hedersplats i Cygnaei förmak och finnes nu mera
i hans galleri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
