Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma år, den 30 Oktober 1872, talade han for sista
gången vid en studentfest — den stora hyllningsfesten för
jubelstudenteme Runeberg; Snellman och Lönnrot — och året
derpå, den 16 Februari 1873, frambar han, djupt rörd sitt
tack^till sina forna kadetter för deras fyra decennier gamla
välvilja.
På Helsingfors äldre lutherska begrafningsplats, hvarest
Cygnaei stämma ofta ljudit vid sorguppfylda tillfallen,
lyssnade man ännu några gånger till dess kända tonfall, så vid
invigningen af grafvårdarne öfver M. von Wright (1872) och
skådespelaren Frithiof Raa (1874), som ock vid
jordfästningen af den fint bildade romaren £. af Brunér samt af den
idealistiske konsts värmaren Nestor Tallgren, den siste, åt
hvilken Cygnaeus visade en sådan hederstjenst. Det skedde
den 30 Augusti 1875 i enkla, hjertliga ord inför en krets af
förtrogna vänner till den aflidne, hvilken kort förut, på
uppmaning af Cygnaeus, på samma begrafningsplats utsett ställe
för sin minnestalares blifvande sista hvilorum.
• •
Anda till och med våren 1877 fortfor Cygnaeus såväl
med att på sin födelsedag tala till den honom uppvaktande
studentkåren som att på sedvanligt sätt inleda
konstföreningens årsmöten och sammankomster. De hopade åren hade
väl tagit med sig något af den forna spänstigheten, kraften
och fantasin hos den varme vännen af ungdomen och af
konsten; hans ord förmådde väl ej mera såsom i dagar, som
flytt, att bringa hjertats och andens svallvågor i en
folkförsamling att känna sig oemotståndligt lyftade mot högre
rymder, men det var dock ej förgäfves han ännu, såsom ett
vördnadsvärdt ombud från literaturens och konstens första
vårmorgnar i detta land, höjde sin till kärlek och endrägt,
till strid för ideela makter manande stämma.
Inom konstföreningen började Cygnaeus småningom allt
mera och slutligen vid årsmötet 1876 fullkomligt klart känna,
att en ny tid var inne för konstens utveckling hos oss och
att denna nya tid höll på att växa honom öfver hufvudet.
Då planen att uppbygga ett gemensamt hus för konstföre-
30S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
