Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och i historien består den moraliska verldsordningen. Det Rätta kan
i all evighet icke förgås.
Och jemte den det sköna såsom mål för menniskoandens egna verk,
idealet, som evigt varar.
Man säger: Detta är dock endast tankar, föreställningar, fantasibilder.
Det är icke det verkliga på jorden.
Nej! just detta är den sanna verkligheten, det evigt bestående verkliga,
icke det förgängliga drömlifvet, som blott dröjer ett ögonblick och
försvinner. — Ville man med få ord säga, hvilken den mans karaktär och hvilket
hans lif var, kring hvars graf vi nu stå församlade kan detta i min tanke
bäst uttryckas så:-
Hans ande lefde städse och verkade i detta, det eviga på jorden;
det individuela, fåfängliga, förgängliga drömlifvet aktade han icke värdt en
blick. — Det var detta som gaf hans ord en så utomordentlig makt öfver
menniskors sinnen, det skriftliga väl äfven stundom, men främst det talade
ordet. Vid första ljudet af hans röst kände man sig liksom lyftad frän
marken, isynnerhet som han var mästare i den stora konsten att rätt böija,
och få voro väl de, som, när han hade slutat, icke kände sig
genomströmmade af den för dem mera eller mindre sällsynta glädjen att vara med
honom lyftade till de ljusa regioner, der hans ande hade sitt rätta hem.
Kändt är, att universitetet och isynnerhet dess ungdom hela hans lif
igenom utgjorde föremål för hans kärlek. Hvad hans ord bland denna
ungdom verkat, generation efter generation, kan icke mätas. Hans plats vid
universitetet står i detta hänseende ännu tom — och osäkert är, när den en
gång skall fyllas — ett bevis för, huru sällsynta förmågor sädana som han
äro och, må det tilläggas, äfven upphöjda karaktärer sådana som han; ty
för ungdomen är öfvertygelsen, att den ädla karaktären verkligen står bakom
det sagda ordet, oeftergifligt vilkor, så att äfven den eminentaste vältalighet,
der denna öfvertygelse saknas, lemnar ungdomen kall.
I sin tidigare mannaålder omfattade Cygnaeus historiens studium
såsom sitt fackvetande. Han gick till detta studium icke oförberedd, ty han
egde de solidaste förstudier i alla det humanistiska vetandets grenar.
Historiker blef han sedan som få, ty ett utomordentligt minne tillät honom att
med lätthet samla och behälla ett ofantligt historiskt material, och för hans
upphöjda håg och snillrika skarpblick kunde icke någon kärare
sysselsättning finnas än den att i historien uppsöka det inre sammanhanget och att
skildra och bedöma de stora karaktärerna i densamma. Det var nu till
sådana föreläsningar han samlade ungdomen omkring sig, och den, som
någonsin hört honom tala, har icke svårt att föreställa sig, huru han talade
öfver dessa upphöjda ämnen. Här vid universitetet egde man dock
studiernas frihet i arf. Men han hade, förrän han blef docent i historien, i fem
års tid varit öfverlärare vid finska kadettkåren. Här var undervisningen i
historien snärjd i bojor och band. Men för Cygnaeus blef den föreskrifr.a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
