Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Cygnaei ofvannämnda tal till universitetets rektor återstår följande
fragment:
»Då österbottniska afdelningame för ett år sedan hade församlats att
fira samma fest som nu och de önskade hafva äran att föreslå denna i
alla hänseenden deras första skål, då blickade vi med bekymmer omkring
oss, men föremålet för densamma funno vi ej. Omständigheterna voro då
så brydsamma, att vi nödgades befara, att denna frånvaro betecknade
någonting annat än en tillfällighet. Gema öfverlemna vi oss likväl nu åt den
tro, att den var ingenting annat än en sådan. Den ynnest och det
förtroende, hvaraf Eders magnificens under loppet af detta år lemnat oss så
många bevis, är derpå för oss den säkraste borgen.
Tacksamhetens känsla är åtminstone för ungdomen städse ett
inner-••
ligt behof. Österbottniska afdelningarnes glädje öfver den bevågenhet, Eders
magnificens dem bevisat, är för dem desto dyrbarare, som de ej kunna neka, att
skenet och kanske äfven mer än skenet blott mer än en gång varit emot dem.
Folksägnerna tala mångenstädes derom, att de brusande forssame,
kastande sig emellan skogarnas klippstränder eller att den bedrägliga första
höstisen oafvisligt fordra sina offer, dem eget öfverdåd för till förderfvet.
Det synes stundom som om detta vore en bild af — åtminstone den ena
bland österbottniska afdelningarna.
Sällan har något år gått förbi, utan att en eller annan gjort sig
skyldig till missödet att bryta den Gudsfrid, som borde hägnande hvila äfven
omkring vetenskapernas högaltare. Den otämjda kraften har någon gång
sökt föremål i bragder, icke värdiga en akademisk ungdom i upplysningens
tidehvarf. Men de tider äro dock förbi, då sådana bedrifter eröfra andra
troféer än ogillande och missnöje. Att ett sådant tänkesätt allt mera
arbetat sig fram under den tid Eders magnificens fört den akademiska sceptem,
år kanske bland de många ärofulla tilldragelserna derunder den ärofullaste.
Och ingenting kan gifva större fasthet åt ett sådant tänkesätt än det hedrande
förtroende, Eders magnificens lemnat den studerande ungdomen, medels
vädjande till dess egen hederskänsla vid dylika sorgliga fall. Och jag vågar
försäkra, att detta förtroende ej blifvit sviket och ej skall svikas. Om ett
öfverdådigt beteende någonstädes funnit deltagande och försvar ibland de
felandes kamrater, har detta icke blifvit spordt och mindre än någonstädes har
detta varit fallet bland medlemmame af österbottniska afdelningarna. Och
sålunda har skuggan af de felandes öfverträdelser stält eller åtminstone
bidragit att ställa i sin rätta dager den ljusare sidan af den studerande
ungdomens sinnestämning.» — (Talet afslutades med frambärande af talarens enskilda
tacksamhet, och en erinran om hans snart förestående långvariga resa till utlandet).
Ur talet till österbottniska afdelningame den 9 November 1S42 följer
här ett fragment:
»Hvad jag vid detta tillfälle har att säga, kan endast vara en
upprepning af det, mitt hjerta bjudit mig så mången gång förr att tolka. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
