Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos honom en skarpt utpräglad originalitet, hvilken kan hafva rätt att gälla
likaväl som mängen annan. Man anträffar hos honom stycken, som ingen
annan än en poet på allvar skulle kunnat nedskrifva. Hans konstnärs lynne
är öfvervågande orientaliskt. — En poet, som vidhåller sin tonart och på
den redan sjungit sköna melodier har rätt att bedömmas sådan han är i
denna tonart och bör icke mästras för det han ej råkar vara lik alla andra.
(Se n:o 6 af «Litteraturbladet» för 1S51).
Sid. 249. — — af handlingen om „Konung Erik XIV sd som
dramatisk karakter.u — Z. Topelius egnade i n:o S4 af »Helsingfors
Tidningar» 1S53 en intressant uppsats åt denna skrift.
Sid. 250. På hösten 1S51 valdes Cygnceus till kurator af viborgska
af delningen. Här bifogas ett sent öfverkommet bidrag till samlingen af
Cyg-nan tal. Det är hållet såsom svarstal på en för honom utbringad skål vid
en fest inom viborgska studentafdelningen. Tiden är mig obekant, men
troligen efter Cygncei återkomst från sin europeiska resa. Möjligen leder talet
sitt upphof från omkring 1S50 och gaf måhända närmaste anledningen till
viborgska afdelningens beslut att utse Cygnjeus till hennes kurator. Talet
var af följande lydelse:
»Med glad tacksamhet emottog jag eder inbjudning att i denna stund
stå i eder krets; med än större emottager jag nu uttrycken af den välvilja,
I nu för mig yttrat. Dock öfverraskad har jag deraf blifvit. Väl har
lyckan mer än en gång med mig spelat sitt tanklösa spel — dock en lycka
har städse följt mig trogen och tröstat mig öfver så mycket annat. Och
denna lycka har just bestått i en välvilja, en vänskap, som så ofta vida
öfver min förtjenst mött mig på min vandring, hvart helst jag än vändt mina
steg. Huru kunde då en sådan öfverraska mig i eder krets? Den afdelning,
dit I hören, bär ju samma namn som den, hvilken emottog mig först vid
början af mitt på glädje så rika studentlif, och jag vet, att I af den icke
ärft blott det ärorika namnet. I den lefde varm en frisk ungdomskänsla. Jag
vet det väl, att mången finnes, som anser en sådan som ett stort fel, utan
att besinna, att detta fel är ett sådant, som ovilkorligen skall af tiden
utplånas, och det blir ej alltid derför bättre, att tidens tunga hand präglar sina
djupa runor på dess panna och dess hjerta. Väl utesluter ej denna känsla
det sinnets allvar, som pröfvar hvad ädelt är och godt, och kanske behöfva
de stränga fördomame sjelfva mera frukta derför än för den ungdomliga
entusiasmen. Innerligt önskar jag, att en sådan ungdomskänsla måtte bo i
glad förening med ett sådant allvar och att I måtte åt framtiden oafkortad
öfverlemna den sekelgamla äran af namnet Viburgens. Det akademiska
lif-vets gårdar äro lifvets hesperidiska lustgård. Måtte intet förbittra Eder
under eder vandring i den!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
