Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den store tänkaren omedelbart utöfvat på sitt eget lands literära kritik och
medelbarligen äfven på andra länders. Det är den hos honom rådande
to-nen, som framkallat de sträfva ljuden från de modema kritiska
nyckelharporna, af hvilka ett icke alldeles förhärdadt öra olideligen skäres. Det
öf-versitteri i tonen, som knappt ens kan ursäktas hos den store öfverlägsne
anden, blir ett odrägligt skorr, då det efterhärmas af kritikens småherrar,
hvilka endast derför yfvas i medvetandet af att aldrig hafva misslyckats i
sin poesi, emedan de aldrig bragt det ens så långt i den konsten, att de
skulle varit i tillfälle till misslyckade försök.
Hos desse, hvilka i literära mål afkunnat domar med samma öfver-
mod som Hegel, utan att kunna stödja sig på den kolossala grunden af
vetenskapligt snille och genomträngande skarpsinnighet, hvaraf han lyftades
öfver mängden, ingingo dock ofta nog elementer, med hvilka mästaren sjelf
hade ingenting att skaffa. Framför allt hafva nu för tiden skiljaktigheter i
politiska, liksom ej sällan förr i religiösa, åsigter betingat olikheter i
uppfattningen af poetiskt värde. Det är bekant, att Hegel till sin natur ^ar det,
som Luther endast med stor möda och sjelföfvervinning sökte göra sig
till: högeligen konservativ i sitt politiska tänkesätt. Men Hegels politiska
renlärighet utöfvade likväl icke ett allt för störande inflytande på hans
estetiska betraktelsesätt; — snarare kunde man förmoda, att hans
ögon-skenliga bitterhet mot Schleglame och deras själafränder gömmer spar af
ett nyktert protestantiskt sinnes afvoghet mot romantikemes åt
katolicismen vända fria fantasier. Andra finnas dock i mängd, som icke
ansett sig skyldige att behörigen uppresa råmärken mellan de regioner,
hvaröfver Apollo eger att herrska och dem, hvarest gendarmer vaka
öfver ordningens vidmakthållande. När det gäller att förpassa en hugad
spekulant upp till Parnassens branter eller att hindra hans uppkomst dit,
anställas inqvisitoriska undersökningar med kandidaten, liksom fråga vore om
att i en rutten borg utnämna en politisk personlighet till ledamot af
underhuset, eller att på högsta ort pröfva, huruvida karlen förtjenar att upphöjas
till härligheten af en pärs värdighet. Medgifvas måste väl, att skaldens
tänkesätt angående samhällets vitala angelägenheter ingalunda äro alldeles
likgiltiga, då man vill förskaffa sig en totalbild af poeten; men då dennes
verk upptagas till ompröfning, borde dock hufvudsakligast, för att icke säga
uteslutande, vara fråga derom, huruvida diktarens själstämning i desamma
återspeglar sig på ett med konstens fordringar öfverensstämmande sätt.
Afven åt det hållet har den härlige literaturhistoriske siaren Atterbom,
hvilken i sina hithörande framställningar hunnit idealet så nära, som det tyckes
for menniskan görligt att ditåt närma sig, ypperligt fullgjort sitt aliggande
såsom partifri, ehuru derjemte kärleksfull granskare. Fastän idkeligen
qvi-dande öfver och käbblande med tidens öfverdådigt liberala tendenser, har
han af yttersta krafter sökt göra rättvisa också åt den i många stycken
revolutionära matadoren Thorild; och äfven lyckats deri så mycket en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
