Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aDe döda rida snabbt^, sjunga folken mystiskt djupt, så
att tanken endast med svårigliet förmår följa meningen af deras
hemska visa. Så ofta jag tänkt på de tappre, som blödde och
dödde för Finland i det sista finska kriget, har dock denna
mening åtminstone åt ett håll vunnit i klarhet. Huru snabbt
bafva de ej ridit, huru långt hafva de ej redan hunnit, dessa
ädla dödsoffer, fallne under försvaret af allt det, som af en ädel
mensklighet aktas heligast: fäderneslandet, pligten, äran; och
fallne herrligt under förhållanden, hvilka kunnat och kunde
bringa lägre, svagare sinnen på fall i en helt annan mening!
Ännu lefva ju i detta land och äfven annorstädes många, de der
sett samma krig ila förbi sina egna ögon och utkämpat alla dess
farhågor i eget bröst. Ja, en eller annan bland dem, som ställde
sitt till värn för oss alla mot sjelfva faran, ter sig lekamligen
än för vår vördnad och hyllning, om han ock måste säga om
sig sjelf såsom ttDöbeln vid Juthas :n
uMin kropp är bräckt och mina lemmar skälfva."
Och likväl tyckes desses tid, ehuru i verkligheten skild
från vår endast af ett halft århundrades afstånd, ligga för vår
tanke och inbillning i dimman nästan af sagans halfdunkel. Ej
blott skalden, äfven folket sjelft känner sig i besittning af sin
fulla rätt att åt den heliga qvarstoden af dessa sina minnen
gifva hvad gestalt och uttryck det behagar dem, liksom den
bildande konstnären ej tvekade att framställa den gud, hvilken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>