Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetstiden grasserade i rörligare sinnen äfven uti våra mörka
landsändar, bedömde han sin från naturtillståndet föga
emanci-perade fårahjord ungefär ur samma fördomsfulla synpunkt, hvarur
von Döbeln, hvars inbillingskraft sällan eller aldrig hade till
sin disposition mer än tvänne, de konträrasto färger: kolsvart
och rosenrödt, ett halft sekel seiiare, under 1788 års krig,
betraktade finnarne i gemen och savolaksarene isynnerhet, d. v. s.
i det närmaste såsom en fänad. En gladare, verkligt ljus
uppfattning af all, ur frisk, obemängd naturkraft framspirande
lits-yttring beklagar numera t. ex., att Mäntyharju qvinnornas
vackra karakteristiska forna drägter i senare tider bortträngts af
klädespersedlar, till hvilka mönstren blifvit hemtade från
små-stadsjongfrurnas garderober. Men d. v. kyrkoherden ifrade
fanatiskt mot sin församlings, visserligen af en hednisk bismak
nästan för skarpt inpregnerade bruk och sägner: förde ett
utrotningskrig mot de af folktraditionen helgade träden, föraktade
i grund de lika helighållna källorna, och visade ej ens respekt
för de aktningsbjudande puukkona, som ändock hade förskaffat
sina bärare och raske handhafvare reputation vidt kring land
och rike under namn af; aMäntyharjun puukkojunkarit.”
Likväl var det icke åt dessa traditionela vapen, som utkräfvandet
af hämnden för de, genom den kristligt upplysta fanatismen mot
den hedniskt mörka, begångna helgerånen öfverlemnades. En
qvinna bland folket, i hvars själ fudernes trollkraft gått i arf,
åtog sig det romantiska värfvet att försona dessas misstirmade
skuggor och bestraffa det våld och hån, hvaraf deras religiösa
meningar — eller skola vi våga säga tro? — och bruk blifvit
hemsökta. Förbrytelsen var ju begången inoin andens verld,
derför måste äfven straffet drabba inom densamma; derför fick
ej puukkon begagnas. På kyrkoherdens själ nedföll besvärjelsen
tung. Den krossades, förvirrades af hennes omätliga börda.
Så trodde åtminstone folket; och i visst hänseende tro vi så.
med. Blott lättfärdiga sinnen kunna ostraffadt bära händer på
det, menniskorna anse såsom sitt heligaste. Djupare andar
nedbrytas förr eller senare af makter, som uppresa sig i
helgerånarens eget innersta till det antastades eget försvar: och i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
