Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J 7>. Du nr kr r och b>»fi omi/ifntnp. 31
barnaålder och första ufänriksår71 tingo sola sig i glansen af den
Gustavianska tidens vår- och sommarmånader, det gladaste,
lef-nadsmodigaste tidehvarf, som någonsin jemnat skrynklorna på
den trumpna Nordens panna. Det iir naturligt, att respektiva
trumpenhet då kände och ännu känner sig betydligt generad
vid anblicken eller minnet af denne, stundom något ironiskt
leende unga parveny samt antastad i sina uråldriga privilegier
och rättigheter att se sur och tvär ut och att imponera genom
hypokondriska miner. Derför påkläder den sig en nimbus af
stoisk högtidlighet; uppträder såsom målsman för gammaldags
enfaldighet i seder och åthäfvor, samt deklamerar mot
konungens arga list, omia funder och flärd. Hon fattar ej, att hvad
hon så föga urbant vill såsom flärd trampa i stoftet — och allt,
som dermed brukar sammanhänga — ändock ej var bara
bond-grannlåt och glitterguld, ej den halfherro-vordna tölpens
otympliga försök att spela verklig herre; utan ett glänsande uttryck
för Gustaf III:s skönhetssinne, hvilket kände ett medfödt beliof
af att kasta en genomskinlig slöja af fägring öfvor hvarje hans
ljusa, tjusande blick mötande föremål. Konungen sjelf äfven som
de öfrige ypperste representanterne af hans tid uppträdde icke,
hvarken på det offentliga lifvets historiska scen eller det
en-skildtas sällskapsteater såsom histrioner, i hastigheten tagna från
gatau eller bakom disken, uti hoptlickade, luggslitna
teatermantlar, som blott vid osande lampors sken göra sin effekt. Denne
teaterkung, — man har med den mest okonstlade enfaldighet
ofta så kallat honom, — tänkte, talade, handlade såsom ett
mästerligt lefvande konststycke, hvars ljus härflöt från hans
genialiska inre, men hvars skuggor mest nedföllo från
aställnin-gar och förhållanden". Och hans snille liksom hans hjerta,
förstod att omgifva thronen med en atmosfer af hyfsning, som allt
mer och mer vidgad trängde fram ända till rikets yttersta
gränser, lifvande och höjande själ och sinne och manande den
växande humaniteten att ikläda sig adla menskliga former. Om
denna Gustavianska luft någonstädes verkade välgörande, så var
väl fallet sådant i de inre delama af vårt land, hvarest en hård
natur och ännu hårdare tiders frostnätter fortfarande bitit bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
