Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarken då ännu eller ens Hera veckor derefter. Ej underligt:
det var ju ett så alldeles eget krig, det der, som komma skulle.
Likväl hade man mot slutet af sist förflutna höst öfverallt
i landet, ja, i hela Europa begynt tala om möjligheten af det
kriget. Allt sedan början af det nya året förbytte sig
möjligheten till sannolikhet i menniskornas mening. En enda man
fanns i Sveriges rike, som ej kunde tro på möjligheten af det
kriget, än mindre på dess sannolikhet. Och likväl var det jnst
han, som af alla möjliga skäl bordt vara beredd på a/it, hvad
som komma kunde: ty det var rikets herre och konung. .Men
han, som trodde på Uppenbarelsebokens allra dimmigaste
hän-tydningar, kunde ej sätta tro till den då rådande politikens
minst problematiska tecken.
Hvad låg då i ryktet om ett krig mellan Ryssland och
Sverige, som kunde gifva deråt en anstrykning af de fabulösa
berättelserna från /Tusen och en natt?’1 Hade icke Rysslands
Peter, om hvilken ingen i Europa visste, huru stor han med
tiden skulle växa, medan han allt fortfarande uttömde sig i de
varmaste ömhetsbetygelser, anfallit sin gode broder Carl XII,
en yngling, genom icke stort annat intressant för verlden då
ännu, än att han högst egenhändigt plägade brottas med de
många björnarna i sitt björnland, och att han icke tog sig ett
rus. Eller hade icke den galante, ridderlige Gustaf III i
Sverige haft den oartigheten att lika öväntadt som olägligt angripa
..Rysslands moder. Kejsarinnan Catharina", till hvilken han länge
och väl skrifvit så belefvade bref, att de knappt i courtoisie
öfverträtfas af sjelfva Voltaires. Men det der passerade ju i
helt ändra tider, invänder man. Ja visst. Och desto
besynnerligare är det, att sådana händelser kunde hända under slika, i
politiskt hänseende jemförelsevis så jungfruligt oskyldiga tider.
Man var ju då så idylliskt stämd, att man gjorde ett hiskeligt
väsen af Fredrik II:s lyckade försök att i grumligt vatten
uppfiska några fragmenter af ett litet furstendöme, som
sedermera i dess helhet ej kunnat förslå till en enda munsbit vid
den politiske frossaren Napoleons frukostbord. Och när samme
Fredrik derefter, jemte ett par andra lika hungriga potentater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
