Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af alla andra öfvergifvct; och om Sverige nu befann sig i vådlig
ställning, var det ju bragt derhiin endast derför, att dess
konung med hejdlös ifver omfattat den sak och de principer, för
hvilka Alexander hade kämpat. Må så vara. Men allt det der
hörde dock till det utnötta kapitlet: fjolgammal snö. Hvem
hade väl nu tid att tänka på de antiquerade förbindelser, som
ålades furstarne genom slägtskap, ingångna förbund och afgifna
trohetslöften? Hade ej sjelfva den erkändt pålitligaste,
hederligaste regent, som då för tiden existerade, samme Gustaf Adolf,
ganska nyss förut spekulerat på att begagna sig af den vådliga
belägenhet, hvari det, af en bland hans allra närmaste
anför-vandter styrda Danmark sig befann? Hade han ej mod en känsla
af okufvelig tillfredsställelse sjelf sett på, huru engelsmannen
for fram genom Sundet för att anställa mordbrand med
Danmarks både flotta och hufvudstad; samt derjemte visat sin
bunds-förvandts fiender den artigheten att låta dem onäpste tränga så
nära svenska kusten de behagade, till undvikande af Helsingörs
efterhängsna kanoner? Och hade till råga på alltsammans detta
mönster af redbarhet bland sin samtids alla furstar ej då och
då röjt en smula appetit efter sin danska nästas besittning, Norge,
hvarpå konungen af Sverige på sin höjd kunde anse sig hafva
rättmätiga arfsanspråk, men deremot ingen befogenhet att
förklara den rätte innehafvaren attiden, så länge lifvet ännu satt i
honom?*)
Då nu denne Gustaf Adolf, hvilken malisen ej ville låta
passera ens såsom son till sin egen far, sålunda om också blott
undantagsvis någon gång röjde anlag att vara barn af sin tid,
är det svårt att förstå, hvarför han skulle anse sitt kloka,
vaksamma sändebuds i S:t Petersburg underrättelser om ett
fredsbrott från östra sidan mindre sannolika än de apokalyptiska
förutsägelsernas tillämplighet på hans tids inennniskor och
förhållanden. Men han hörde till dessa naiva naturer, dem man i
*) Förglömmas bör i alla fall ej, att samine Gustaf Adolf, när
det gällde fiendernes uppmaning att pA hans östra bondsförvandts
och frändes bekostnad återtaga Sveriges förlorade länder, emotstod
frestelser, som konnat bringa ett helgon pA fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
