Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla tider och samhällskretsar anträffat och ännu i dag
anträffar, hvilka utan betänkande göra både hit och dit åtskilliga
försök, som måste tillskynda dem allahanda olägenheter, men
likväl tycka, att deras experimenter ändock icke borde vara så
farliga, samt blifva högeligen förundrade, när dessas oundvikliga
följder föiT eller senare bryta ut. Men deruti skiljde sig Gustaf
Adolf från dessa sina lätt- och godtrogna själsförvandter, att
han, när den såsom omöjlig ansedda följden ändock visade sig
såsom en verklighet, i likhet med fornverldens heroer tog på sig
i hela dess vidd det opåräknade och likväl sjelfförvållade
ansvaret. Han försökte ej krypande göra sig så liten, att den
hotande faran flöge förbi öfver hans böjda liufvud, utan att
nedlåta sig till detta, eller att slingra sig, advocera sig undan den
snara, hans dumdristighet ej låtit honom märka, innan den
redan begynte tilldragas omkring hans fot.
Den sidan hos mannen är onekeligen all ära värd.
Tyvärr invecklades dock äfven folk och land i en
ansvarsskyldig-het, från hvilken mången gerna skulle hafva krusat sig undan,
när det begynte gå på tok, ehuru man var i full fart att åt
konungen uppresa ärestoder, medan allt gick lyckosamt. Men
solidariteten mellan nationerna och deras regeringar är af den
beskaffenhet, att det icke går alldeles väl an att respektera
densamma blott, då man har en Gustaf II Adolf i spetsen för
ärendena, och låta den falla för första mer eller mindre
oväntade vindpust, då siffran i regentlängden vuxit till IV, eller att
hjertans gerna dela med regenten det ljufva, för hvilket man
har hans styrelse att tacka, men lemna åt honom ensam
bördan af det leda, han — ej alldelet allena — åsamkat sig sjelf
och sitt rike.
När Gustaf Adolf begynte luta till sitt fall, och ännu mer,
sedan han blifvit störtad, ansågs det höra till sakeu att utmåla
honom såsom ensam skyldig till den elaka vändning, de
allmänna angelägenheterna hade tagit. Denna uppfattning af
förhållandena tål dock någon jemkning. Ilaus skuld inför
historiens domstol är obestridligen ej ringa; men så helt allena häftar
han ej för denna, som man engång ansett sig böra påstå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
