- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 2. Historiska arbeten. Andra bandet /
57

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sodan tusen gånger repeterat utan närmare pröfning af såväl
den enes som den andres anpart i den riksskuld, för hvilken
blott konungen gjorts ansvarig. Så upprepas tid efter annan
t. ex. klagovisorna öfver dst usla skick, Iivari landets fästningar,
allt hvad, som hörde till arméns utredning o. s. v., o. s. v., vid
krigets utbrott sig befunno; och refrängen blir alltid samma
entoniga utrop öfver konungens försummelse att hålla bättre
reda på de der maktpåliggande affärerna. Sanningen att säga,
är det dock nästan för mycket begärdt, då man vill, att rikets
konung skall fara omkring, ej för att se sakerna i stort, såsom
Gustaf Adolf, enligt hvad vi tidigare bjudit till att visa,
verkligen gjorde, utan för att ombesörja smörjningen af alla
förtorkade remtyg, lappandet af diverse förslitna uniformspersedlar
och upphjelpandet af bräckliga kanonlavetter. Till anställande
af slika statistiska detaljforsknimiar har han ju ombetrodde män,
åt hviika han säger: gack! och de gå. Men komma de
tillbaka med osannfärdiga berättelser, hviika utmåla ett miserabelt
tillstånd af sakerna såsom ett non plus ultra af förträfflighet,
så handla de samvetslöst, motivet till deras rosenfärgade
rapporter må då ha varit undersåtlig ömhet om majestätets
själafrid, som ej får oroas genom afhörandet af ledsamma sanningar
eller beskedliggörarens känslofulla bemödande att icke ådraga
sina medmenniskor obehagligheter, om ock dessa vore aldrig så
väl förtjenta, eller slutligen en, såsom man inbillar sig, icke
oloflig omtanke om inspektörens egen välfärd, hvilken kunde
äfventvras, ifall ömkligheten af det, hvaröfver han bordt hålla
en vårdande hand, komrne inför ilen öppna dagen af solskenet
kring thronen och förbytte detta i blixt och dunder. Man vet,
huru skändligen Gustaf 111, innau han beslöt sig till anfall mot
sin granne, vilseleddes genom granna beskrifningar på det
dråpliga skick, hvari allt, livad som till krigsväsendet hörde, uppgafs
vara, ehuru linorna, som drogo kanonerna, sprungo sönder
redan innan några fjerdedelar voro tillryggalagda, och det öfriga
icke heller höll ihop dess bättre. Och Gustaf Adolf, soui icke
liksom fadren hade afseende hufvudsakligast på embetsmännens
talang, utan mer på deras redbarhet och den medborgerliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/2/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free