Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lumia hafva bestridt, att iifven de niimnda värfvade trupperna
under lyckligare omständigheter än de, som sammansvuro sig
till deras ruin, kunnat motsvara fordringar, spända nigot högre
än dessa, med hviika vanäran låter sig nöja. Men närvaron af
den chef, som inbränt skandalen af sitt namn på det
förstnämnda regementets fana, skulle kunnat inverka pestilentiöst
p& de bäste trupper i verlden, och frånvaron af den
hjeltemo-dige Adlercreutz åstadkom lika förderfliga följder för den trupp,
som på hans uppmaning hade gripit till svärdet. Att likväl ett
värfvadt regemente, vederbörligen organiseradt och anfördt,
kunde ej blott täfla med, utan äfven öfverträffa ypperliga kårer
inom den indelta hären, bevisas på ett lysande sätt af
Savolaks-jägarenes, hvilket var så vidt kringspridt. att manskapet
stun-ilom hade sina bostäder hela fyratio mil från mötesplatsen.
Ehuru brådstörtadt uppbrottet verkställdes, saknades på
mötesplatsen af regementets 1*200 man icke mer iin omkring
femtio. Men bland antalet af de uteblefne var ty värr äfven en
man, hvars närvaro i Savolaks sedermera visade sig betyda lika
mycket som, om ej mera, än en hel armés. Regementschefen
sjelf, tinska härens Akilles, Joh. Aug. Sandels infann sig ej i
S:t Michel. Det var likväl icke dåligt lynne, som hade skiljt
honom från sina vapenbröder. Tvärtom. Ilan lefde i sin födelsestad
Stockholm för ögonblicket lustigt, såsom hans humör det kräfde,
och hvartill Savolaks ödemarker sparsammare erbjödo tillfälle.
Han återvände derför ej dit i oträngdt mål, och äfven när
strän-gaste nödvändighet det påbjöd, förhastade han sig dock icke.
Så hade han några år före krigets utbrott, i följd af
kollisioner, hvilkas detaljer ej höra hit, blifvit strängeligen anbefalld
att inom ett visst klockslag på bestämd dag inställa sig vid sitt
regemente. Stadd på färden ditåt, råkade han i Tavastehus
gamla bundsförvandter, som icke så lätt ville släppa honom lös,
när de engång fått fatt på väunen. Och Sandels var ej af
natur att låta sig truga vid ett gladt lag. Han dröjde derför i
det allra längsta, med uret i ena handen och tärningarna i
högsta hugg uti den andra. Först när den stunden var inne, då
han ovilkorligen måste bryta opp för att hinna fram inom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>