Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D. 2 Mars.
Jag hinner ej mer iin at på stående lot bjuda dig, gossen och
flickorna farväl; är det allvar med kriget, hvilket man har all
anledning att tvifla på, så är hela landet förloradt; förrådet i Christina
är upbrändt, och vi skola retirera åt Österbotten. Jag vet väl ej at
ge dig något rigtigt råd; men jag tycker at du bör bli qvar på
Sydenmaa Loukia tills första hettan går förbi. Ser du då at
Ryssarna fara fram beskedligt, kunde dn resa till Christina och bo hos
Svärmor. Gud välsigne er allesamman.
P. S. Penningar skall jag skicka till dig, om ej annars så
genom parlamentär.
Haukivuori d. 3 Mars.
At det kostar på mig skiljas vid dig, flickorna och gossen,
bör icke komma i fråga; men omständigheterna fordra det. Jag
är embetsman i staten och lår icke ha afseende på annat än mina
pligter, som vill säga detsamma, som at blindt lyda mina förmäns
befallningar. Likvisst böra vi icke ge allt hopp förloradt Med Guds
hjelp torde vi framdeles få bättre tider, och kanske den glada
minuten snart torde inträffa, at jag i mina öppna armar finge trycka
Er allesamman till mitt blödande hjerta.
Sex mil frän Idensalmi d. 21 Mars.
Jag får berätta dig at Carl Gustaf*), Stålilhane och jag ännu
lefva och må temmeligen väl. — Innan kort torde vi få det nöjet
råka Er; mer kan jag ej säga**). Flickorna bör du ej öfverge. Skulle
ni bli i brist på något, så sälj bort chäsen och ert silfver. Länge
kan aldrig detta väsende vara, och när jag får träffa Er skall jag
nog sörja för allting; nn är det omöjligt at få några penningar
till dig.
•) Tuderos, Dunckers svåger, om hvilken mycket ofta i dessa
bref blir fråga.
**’’ Hvad detta uttryck syftar på, är väl numera omöjligt att
utreda. Vi anse det dock icke alldele ossannolikt. att Dunckers
uppbrusande lynne härmedelst ger sig luft. Utan allt tvifvel kände han
sig djupt sårad öfver det beteende, han af sin högste chef i de
dagarna hade rönt, och hvarom vi snart skola berätta. Planer att
,,ge djefvulen alltsamman“ och taga afsked från tjensten stormade
måhända for ögonblicket i den af sorg och harm upprörde tappre
mannens hjerta. ehuru harmen, då som alltid, var hastigt glömd
derefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
