Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svärar mig. Utom det att jag dageligeu är bjuden till Excellenser
och de förnämsta i staden, är jag från morgon till qvällen besökt
af Hera andra menniskor, och till och med nu dä jag skrifver detta,
sitta 7 å 8 stycken främmande i mitt förmak. — Nu slut. —
Och slut var det i sjelfva verket med den korta vårliga
smekmånaden af Dunckers krigarelycka. När han daterade sitt
niistä bref från Toivola, sken väl midsommarsolen med fullaste
glans på hans nordliga hembygd och på finska härens fanor;
dock samma vemodiga känsla, som griper oss alla, då med
midsommaraftonens ankomst vår herrliga, men så snabbt bortilande vår
redan sagt oss sitt sista farväl, hade kastat sin långa skugga
också på hans sinne. Hågkomsten af hans vistelse i Stockholm
qvarstod dock såsom en glanspunkt på hans minnens himmel.
Konungen sjelf hade, såsom han i ett senare bref omtalar,
behagat dubba honom till riddare af den orden, hvaraf han med
sitt svärd hade gjort sig så väl förtjent. Den gästvänlighet, de
vänskaps- och aktningsbetygelser, hvarmed han från alla håll
öfverhopades, äro redan omnämnda i det senast af oss
meddelade. Hur vackert uttalar sig ej det svenska, under alla skiften
outplånliga hj el telynnet, som ändock varit det svenska folkets
skarpast markerade karaktersdrag, äfven i den hyllning, hvaraf i
Stockholm på den tiden möttes hvarenda personlighet, hvilken
under kriget genom mannamod hade utmärkt sig. Man har väl
smålett öfver grefve Björnstjernas naiva skryt med den lycka
han, återkommen från striden, gjorde hos de skönaste — i
dansen. Men detta allmänneliga behof såväl hos svenska män som
qvinnor att ära dem, de der genom tapperhet ärat sig sjelfva
och fäderneslandet, är dock produkten af en stämn ug i folkets
själ och hjerta, hvilken uttalar såsom känsla samma mod, som
på slagfältet öfversättes till handling. En bättre vederläggning
af det vettlösa talet derom, att mången i Sveriges hufvudstad
önskade de svenska vapnens motgång och nesa allt ifrån
krigets begynnelse, kan väl ej framläggas än denna allmänna
entusiasm, hvarmed hvarje krigisk förtjenst der lagerkröntes.
Att genom beröringen med hufvudstadens utmärktaste män
Dunckers synkrets i månen hänseenden ntvideades så, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
