- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 2. Historiska arbeten. Andra bandet /
117

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansträngningar förgiifves sökt bereda åt sina älskade. Och från
do håll, hvadan bistånd åt den i sitt eget bortströmmande blod
drunknande hjelteskaran borde och kunde förväntas, utsträckas
inga räddande armar. Den oroligt spanande blicken upptäcker
tidt och ofta annalkande hjelpsändningar; dessa tillskott utgöra
vanligen redan för sig det dubbla antalet af det, som hela den
Savolakska kårens allt mera glensnande leder kunna fylla. Men
det är den redan förut öfvermäktige fiendens här, som sålunda
förstärkes. Den femte brigaden, som ensam redan försökt och
uträttat tiofaldt mer, än man haft rätt att af densamma begära,
»kall än vidare ensam uträtta allt. Den lemnas ej på ett
kristligt, utan hädiskt sätt åt Guds försyn. Den modige krigarens
trosartikel: hjelp dig sjelfvan och Gud skall hjelpa dig! ljuder
nog förmätet äfven der den bryter fram såsom uttryck af hans
stegrade sjelfförtroende. Men när de, hvilkas skyldighet det
vore att hjelpa, i stället för att fullgöra denna, utkasta
uppmaningen till sjelfhjelp åt sådane, som af jernhård nöd redan
mer än tillräckligt öfvertygats derom, att de äro förlorade, ifall
de ej förmå hjelpa sig sjelfva, skär frasen såsom argaste hån
i de besviknes hjertan.

I det hela taget kunde dock egentligen ingen anklagas
och ställas till ansvar för det nteblifna biståndet. Deri låg
måhända en tröst i olyckan, ehuru den visserligen hvilade på
en af de svagaste grunder, som under en sådan kan läggas. Ty
förfördelad, finner menniskan vanligen en bättre lisa i
kraftyttringen att kunna vända sin förbittring mot någon konkretare
personlighet än det bestämningslösa ödet. Nu fick likväl detta
uppbära skulden för allt godt, som icke skedde, ehuru det bordt
ske: och dessutom för åtskilligt ondt, Iivilket inträffat, fastän
det kunnat uteblifva. Hufvudhären var sjelf ganska
hjelpbehöf-vande; och dess ledares fel låg ingalunda deri, att de icke
ännu ytterligare hade förlamat sin handlingskraft genom att
göra den kår, hvarmed de egde att operera, fullt lika svag som
de skaror, hvilkas bestämmelse det var att på egen hand reda
sig bilst de gitte. Befälliafvarenes stora, oförlåtliga fel låg
deri, att de genom Sandels’ exempel icke läto öfvertyga sig om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/2/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free