Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mdki-sidan, närmade sig hans gömma. Den bestod af 3 man
ocb qvardröjde en stund i nyssnämnde gästgifvaregård och
der-omkring liggande boningar. Den varseblef dock ingenting, som
kunnat uppväcka farhåga, och red derför i allsköns lngn åt
Nivala: i motsatt fall hade det blifvit ett helt annat ljud i
skällan. Detsamma skulle förhållandet äfven hafva blifvit, ifall en
enda lefvande varelse bland de många af nejdens inbyggare, för
bvilka Dunckers hemlighet icke var någon sådan, om också icke
med ett ord, likväl med en blick, en min förrådt densamma.
Men bland nejdens män, qvinnor och barn andades ingen, som
hade lust att inbränna förrädarens Kainsmärke på sin panna.
Dunckers och hans mäns affär var ju en familjeafiar för dem
allesamman. Och Savolaks’ befolkning utgjordes af en familj,
hvars seder åtminstone uti ifrågavarande hänseende ännu voro
rent patriarkaliska. Kl. mellan 9 och 10 samma qväll slog den
afgörande stunden. Man såg en ändlös rad af stora
transportvagnar nalkas från Leppävirta-sidan. De drogos af 370
^präktiga hästar", hviika egentligen tillhörde ryska artilleriet, men
för tillfället begagnades såsom anspann för foran. Det såg ett
ögonblick ut, som skulle de annalkande vilja stanna s/8 mil
från Paukarlaks vid en äng, som erbjöd bete. De gjorde dock
ej halt der: drifne af sitt öde tågade de vidare. Också var
detta numera ohjelpligen afgjordt. Duncker hade ögonblickligen
udetacherat under-lieutenanten Weber med 50 man af Savolaks
jägare, till yttersta södra ändan af ofvannämnde äng, med
befallning, att då sista Hyska transportvagnen vore förbipasserad,
han straxt borde anfalla colonnen”. — Man ser att lokalen är
en öde skog strax utanför menniskoboningar, vid hvilken ingen
Trätäljas yxe eller svedjeflamma ännu rört. Såsom det enda
vestigium hominum sträcker sig der, såsom så mångenstädes
också i dag uti vårt land äfven för öfrigt, en landsväg; men
invid denna kunna hela krigareskaror tåga fram och åter
obemärkta af hvar och en, som ej vet förbida deras ankomst. Så
äfven Weber ocli hans foik. Och hastigt var nu detta så
omsorgsfullt förberedda drama utspeladt. Fienden blef af den
sistnämnde J queuen och af Lientenant Roos i centern samt a1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
