Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvar jag föranlåten att låta ilijälskjuta alla hästar och
uppbränna vagnarna med (le de rå lastade effectér’1.
Så lyktades den blodiga leken. Det tyckes som både
Duncker och alla andra haft anledning att vara väl belåtne med
en sådan utgång, och det så mycket mera, som hvarenda man
återvände lika helbregda från denna i sitt slag märkeligaste
expedition under hela kriget, som lian hade dragit ut till
densamma. Belåtenheten stod dock i intet förhållande till sin
anledning. Redan nu begynte Duncker få en förkänning af denna
förunderliga, mystiska inflytelse, hvilken de gamle grekerue
betecknade med benämningen: „gudarnes at’und“. och hvaråt de
ansågo utmärkta personligheter hemfallna, de der icke sett
da-geus ljus under den lyckligaste stjerna. Till gudarnes afund
kom väl såsom tillskott äfven en smula af menuiskornas. Vare
sig dermed huru som helst: det vissa är, att Duncker sedan sin
Juninatts-bragd vid Paukarlaks’ stränder, uärhelst han företog
sig någonting vigtigare under sitt korta återstående lif, städse
möttes antingen af en verklig stor olycka eller utsatte sig
åtminstone för beskyllningen att hafva ofrivilligt vållat en sådan.
Det visade sig allt mer och mer, att Duncker hörde till dessa
utvalda bland tnenniskor, för hvilka en hvardaglig lycka ej gör
lifvet lustigt och lätt såsom en blomsterångas eller solstråles
svängningar i den töckenfria luften; men på hvilkas handlingar
och lidanden till ersättning faller en tragisk glans, som väl i
begynnelsen leder deras stråt till undergången, men sedan till
ett oförgängligt minnes tempelgårdar.
Bland jubelropen öfver det utmärkta sätt, livarpå Duncker
fullgjort sitt åliggande, upphof sig ett doft sorl, hvilket antydde
att samme befälhafvare, hvars omtänksamhet vid Paukarlaks
tycktes hafva urartat nästan till öfvermått, ändock i en ganska
väsendtlig omständighet torde hafva förfarit med en
besinningslöshet, som efteråt förekom äfven den enfaldigaste lika klandervärd
som lätt att undvika. Det faller ej folk med gladlynt anlagda
sinnen in att i en handling eller händelse, vbi plurima nitent,
hufvudsakligast gräfva sina tankar ned i en enda punkt, hvilkuu
genom sin mulenhet skarpt sticker af mot alla de öfriga ljusa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
