Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deD förste bland likar. När, livad det led, oro och bekymmer
allt tyngre föllo på hans inre, stängdes det mer och mer för
de kringståendes blickar; ty de, för hviika han blottade hela
djupet af sin själ och sitt bjerta. voro fjerran. Om han också
inför dessa röjde en känsla, väl icke böjd af, men svigtande
under olyckan, stod han likväl oåtkomligt högt öfver
medlidandet, hvarmed äfven den likgiltigaste för bästa pris kan gälda
förtroendet af andras lidauden. Han kunde bära himmel och
helvete i sitt bröst, utau behof af dessa köntident.iela
meddelanden åt den närmast inötande, hviika mängden tycker så mycket
om, då de utgått från öfverlägsna personligheter, emedan hon
på sådana bryggor anser sig komma sina öfvermän närmare på
lifvet, finnande dessutom till sin belåtenhet, att de skenbart
starke erbjuda vissa beröringspunkter, der de äro svagare än
mängden sjelf. Man trodde sig komma under fnnd dermed, att
hos Duncker känslan af hans värde växte jemte tillfällena att
ådagalägga detta; samt att slarfvars förtroliga framfusighet ej
alltid från hans sida möttes på ett så förekommande sätt, som
de i känslan af sina afsigters renbet mente sig hafva skä!
förvänta. Älven bland dem, som trodde sig skarpsyntare än andra,
var det ej hvar och en gifvet att tränga in i djupet af denna
i grunden så veka, kärleksfulla, blödande själ, sådan den nu i
hans bref ligger för öppen dag; och varelser funnos, hviika, si
långt det utau våda kunde ske, sökte ett lättfärdigt nöje i att
göra små rispor i denna förmenta bålhet, som dock egentligen
ej var annat än ett stelt täckelse, icke smidigt nog att genom
bugter röja alla de sår, ur hviika hans hjerta blödde. Till
soldaten, till de menlöse och svage i menskligheten trängde hans
inres verkliga anletsdrag städse; oföränderligt fram. Derför greto
bland dessa alla, som hade känt honom i lifvet, bitterligen, då,
de sett hans fall eller förnummo derom. Och för många af dem
var det derefter tillräckligt, att hans namn blott nämndes till
att nr deras ögon pressa tårar, så länge källan till både glädjens
och sorgens tår icke hade i deras hjerta för alltid försinat.
Dunckers frejdade vapenbroder Malm, jemnlik honom i
hjelterykte, var hvarken i lekamligt eller psykiskt hänseende af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
