Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
astronomiska resonnement, genom sitt öde, omätligheten af
stundernas betydelse, alldeles oberoende af klockornas tillfälliga
gäng- För öfrigt tyckes det klart, att om grefven var framom
ej blott Brusins tid, utan äfven sin egen, det östliga läget af
hans astronomiska horisont ej ensamt förslår till att förklara
ett så regellöst framåtskridande.
Ehuru vi redan kostat på detta ämne mera ord, än
mången, som ej fullt fattar frågans ofantliga vigt för den offentliga
moralen, torde anse det förtjena, tillåta vi oss likväl ännu en
anmärkning, från annat håll sammanhängande med denna
mikroskopiska tidsbestämning. Mau har, enligt livad författaren liar
sig bekant, ej sällan förmenat, att i förra afdelningen af
Runebergs storartadt komponerade målning: ^Sandels’1 tonvigten
hvi-Iar hufvudsakligast derpå, att ttSandels smorde sitt krås i
Partala by f och med anledning deraf tryckt sig tinna hans
ohejdbara appetit vid ett så halsbrytande tillfälle temmeligen
oförsvarlig, lindrigast sagdt. Jag skulle dock tro, att skalden,
fastän lian denna gång ej lyckats tvinga alla till insigt af sin
mening, velat låta accenten förnämligast falla på den
omständigheten, att: Sandels satt som i djupaste fred, ehuru väl den var
bruten vår konvention från motsatta sidan. Denna idé att ej
låta Sandels öfvertygas ens genom eldarna från tusen gevär,
hviika gällde hans lif, 0111 möjligheten af ett löftesbrott, en
kränkning af den krigarära, hvardera parten borde hålla helig, är
hög och värdig både hjelten och skalden: hvaremot det vore
en profanation af Sandels’ stora, ädla minne, 0111 allt folk lärde
sig sjunga, att han ej kunde låta bli att smörja sitt krås ens då,
när hans tappre vapenbröder förfärligt klädde blodig skjorta för
allas sak. — Sandels’ ridderligt stolta sinne framblixtrar äfven
deri, att, sedan fienden lurat honom på hans försvarsverk, han
oaktadt tidt och ofta skedd uppmaning från fiendtlige
befälhaf-varene ej bevfirdigade någon enda bland dem med ett samtal.
Först på bron, som var öfverhöljd af de rysligaste bevis derpå,
att hans försvarskralt, oaktadt alla försök, ändock ej var så
bruten som konventionerna, mötte han försonligt sina
motståndare, bland hviika ej blott Dolgoruki utan äfven Tutschkoff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
