Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nappar det väl (ler. Det har varit mitt valspråk. Jag har ock
skrifvit tillochmed med hvar fågel, som Hngit åt hemorten. Någre
at kamraterne torde snarr komma hem: jag har icke samma hopp..
Först och främst är jag icke sä sjuk att jng täcks begära afsked,
så länge fäderneslandet behöfver min tjenst och jag finner mig i
stånd att tjena det, och till det andra kan jag ej subsiste ra utan
min lön, som den enda egendom jag har; och att gå i Rysk tjenst
har jag satt i litanian. Men hvad är sviten af allt detta? .To. jag
måste allt längre och längre vara skild från dig: men det kan icke
heller räcka i evighet, och det är icke någon merit att vara
hederlig karl, då man icke blir tresrad att bli filur. Hvad Bobergskan
säger om mig, sätter jag mig öfver; mitt rykte är bygdt på fastare
grunder än att kunna derangeras af en sådan månglerskas prat;
också bör hvar förnuftig menniska finna att jag icke utan att vara
galen engång kunnat falla pii den idéen att behålla Bobergskans
50 Rdr. *) Jag har under hela kriget haft mera penningar än jag
behöft. isynnerhet i somras; då var mitt chatull aldrig utan 200 Rdr
R:co, ehuru jag ej for postgångens osäkerhet vågade göra
betydligare remisser till dig, 1 vinter har det varit mera svårt om
penningar; likvisst aldrig strandsatt för en så liten summa: 50 Rdr kan
man få låna af hvilken som helst af kamraterne. Fru Boberg borde
likväl skämmas; jag har hela sommaren agerat postmästare emellan
henne och hennes man. och utan att det kostat dem en stviver
framskaffat deras bref, ehuru jag för hvarje bud till Christina
betalte 5 å (i Rdr B:co; men jag ansåg det för min skyldighet och
var tilloehmed glad att jag kunde vara mina fordna grannar till
tjenst. Att fru B. derföre belönar mig pil ett sätt, som är henne
värdigt, finner jag alltför naturligt. Derföre ber jag dig icke heller
tycka illa vara deröfver. Hvar och en fågel sjunger efter sin näbbr
tjufven tror att alla stjäl och H–ingen ärlig är. Så är det
ock här; den som aldrig ägt heder, tycker sådant icke kan finnas i
verlden. Emedlenid kan man skratta ftt sådana usla varelser. Gud
gifve detta vore den största sorgen, gom de kunna försknffä en. **>
*’) Jfr. härom P. S. till brefvet från Toivola af d. 31 Juli,
pag. 113.
**) Den häftiga nppbmsning. hvarmed Duncker öfversköljer en
^månglerskas prat“ i hemknutarna, aftäcker tor läsarens blick en
egen genretafia. hvarpå rGudames afund" tramkrälar under den
anspråkslösa inkarnationen ai det inventarium, som enligt hans
egen berättelse i samma bref. der Bobergskans affär omtalas, gjorde
honom lifvet så surt nti Toivolas pört-residenser. Den tappre
mannen, som ganska väl vet med sig sjelf. att han tillkämpat sig rall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
