- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 2. Historiska arbeten. Andra bandet /
218

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Umeå d. 17 Martii.

Jag liar haft det nöjet att fä. tvenne öppna och ett förseglafiqfl
bref af dig; de voro väl alla något gamla, det sista var af d. 29
Januari. men de lemnade mig ändå den glada underrättelsen att ni då
lefde och mådde bra, utom lilla Gustaf, som haft hosta. Så har det
ock forhållit sig med hans pappa; mitt bröst har krånglat flera tider;
men nog tycker jag det onödigt for Gustaf att apa efter mig i den
delen. Att han för resten varit rask och tillochmed lärt sig dansa,
fägnar mig öfver all beskrifning. Jag önskar endast att han vore
här, då kunde han på en i dag blifvande assemblée få visa sin
far-digliet. Ja, bästa Marie Charlotte, när skall jag få se er allesam-]
man? Jag har nästan haft samvetsqval alltsen jag skref med Gro- ’
tenfelts dräng och afrådde dig ifrån att resa hit. Öfverstinnan Anii- j
nofi var ifrån Kuopio rest till sin man i Torneå: men jag visste ej
hon skull’ resa då jag skref. I hennes sällskap hade du ock
möjligen kunnat komma hit. Nu är jag ändå villrådig och vet ej livad
jag skall rå dig till; när jag betraktar min längtan att få räka dig,
önskar jag väl att du vore der jag är: men när jag på andra sidan
ser det långn afståndet oss emellan, fruktar jag att blottställa dig
för alla de, svårigheter, som torde vara oskiljaktiga från en sådan .
Romrosa. Det är således med mig som med barnen, hvilka ej veta
livad de vilja, men gråta och knirra vid allt som sker. Gud vet,
livad som är det bästa: siio siellä, vetelä täällä, ei kuiva kussaan.
Odrägligt är det ock på det här sättet Gud må hjelpa och trösta
oss i dessa grymma tider. Flere af kamraterne lia for sjukdom och
ålderdom lagt in om afsked. Blir det beviljadt, som man tror, torde
de snart komma hem: med dem skall jag ytterligare skrifva dig
till; kanske man till dess är i tillfälle upptäcka något i vår politiska
ställning, hvilken för det närvarande är insvept i sådant mörker,
att vi lefve precist uti en säck. Kanske du lättare kunde komma
hit med sommarföre. Dit är väl ännu långt, men bättre sent än
aldrig. Det kommer likväl derpå au, liurudana conjuncturemo då
äro. och livar jag då fins. Hvart man vänder sig synes bara mörka
skuggor och glädjen tycks flv öfverallt. Likvisst bör man ej
misströsta. Vår Herre kan icke finna nöje att beständigt plåga
menni-skor. Glädjens sol skall väl en gång upprinna, fast vi stackare
tveka att det dröjer för länge. Nu lär du redan fått både klockan
etc. Gud gifve det vore så väl: då sluppe du åtminstone att lida
brist på dina nödtorftigaste behof; man har ändå uog bekymmer
dessa tider. Framdeles skall jag skicka dig mera pgr, så snart

gångne utmurkte akademiska lärarene Axel och Alexander Laurell
samt nu varande bergsintendenten Gustaf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/2/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free