Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som jemte gudsfruktan, familjekärlek ocii pligtkänsla
giiver Dunckers sinnelag, sådant det i all flärdlöshet
återspeglar sig i lians enkla bref, en så gammaldags finsk prilgel, är
den stora godhet och mildhet i bedömandet af de menskliga
individerna, hvilken derur välgörande andas. Väl upphetsas han till
brinnande hat mot fienderne, medan han, inskränkt till ett
odrägligt pörte, dag och natt måste afvärja deras besvärliga .visiter’’,
utan att sjelf på fria fältet få tacka dem för sist. Men icke
ens bland dem omnämner han en enda personlighet med någon
skymt af förbittring — ifall ej möjligen en sådan kunde ligga i
förvridningen af general Tutschkoffs namn på ett ställe. Blott
en enda gång brusar han upp i hejdlös harm; men det är vid
försvaret af sin egen ohemult angripna personlighet lian dertill
drifves, och ganska snart är äfven den stora förargelsen så
totalt förgäten, att det ej skulle synnerligen öfverraska, ifall
man bland .alla bekanta", till hvilka Duncker sänder sin sista
helsning, skalle se uBobergskan“ uttryckligen nämnd. Men gerna
begagnar han sig tvärtom af hvarje tillfälle att säga ett godt
och vänligt ord om de personer, han kommer att omtala. Kåkar
han skämta öfver någon, är skämtet det oförargligaste,
humanaste, som tänkas kan. Till och med ,,Konungen11 omnämner han
aktningsfullt ocb tacksamt ännu några få dagar före dennes fall,
då det sannolikt ej fanns inom Sverige särdeles många iner,
som icke med ett mer eller mindre harmfullt och förhånande
epitet Jättade sitt hjerta angående Majestätet. Denna Dunckers
godsinthet faller isynnerhet i ögonen, om man t. ex jemför hans
bref med de anteckningar under kriget, hvilka, författade af en
ryttmästare vid Nylands dragoner, finnas införda i Borgå
Tidning för 1848. De tycka*? gjorda från början till slut med en
galla, som för Dunckers natur var fullkomligt främmande i
vanliga förhållanden. Der Savolaksaren låter blott de svåra,
förvirrade tiderna uppbära skulden, vänder sig Nyländingen med
otämd ondska mot den ena personen efter den andra, och
ingen af dem alla förmår göra den arga dragonen det riugaste i
lag. Det ser ut som ryttmästaren skulle hafva att göra med
idel Bobergskor i generals och andra uniformer, hvart helst han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
