Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stundlig förvägenhet rusat mot de oväntade fienptliga massorna,
kunde snart med egen kraft ej röra sig från stället, och hans
mäns förtviflade ansträngningar att bistå honom förslogo icke
heller mer. Med djup rörelse omtalar hans närmaste
vapenbroder, Duncker, i sin rapport denna sin och hela kårens stora
förlust. Hans ord deri äro dessa: l;den blodiga affaire jag var
tvungen, i anseende till fiendens envisa motstånd, att engagera,
liar äfven gjort min förlust ganska stor. och kan jag ej utan de
smiirtsammaste känslor nämna att — — Majoren och Ridd.
Malm, hvilken. såsom blesserad i foten, omöjligen kunde
med-transporteras i brist pä hästar den omtalta svåra vägen, föll i
fiendens händer.” — Ingenting var mera egnadt att göra ett
djupt intryck på Dunckers sinne iin denna katastrof, hvarigenom
en blodig gräns sattes för Malms hjeltebana; och om efter den
stunden en mer och mer fördystrad aninjz pekar på
sannolikheten deraf. att han sjelf gick en ännu blodigare lefnadsgräns
till mötes, så närdes hon utan tvifvel framför allt af detta minne
från Dunckers rysligaste natt. Malm lefde nog länge derefter
att förnimma om denna anings förverkligande: men ej
tillräckligt till att hinna förglömma sina våldsamt afbrutna strider. Då
han låg på sin dödsbädd, tyckte han, i vilda feberdrömmar, sig
gå iinnu i spetsen för sino tappre jiigare, och uppgaf sin anda
under uppmaningar till desse att följa honom mot den hatade
fienden.
Så uppriktigt menad och känd Dunckers sorg öfver sin
väns öde var, är jag likväl icke rätt säker, huruvida ej i
slutorden af samma rapport, hvari denna ger sig luft, en bismak
af lindrig ironi fått inmänga sig. De angå den högt betrodde
adjutanten Brusin, hvars näsvisa beteende mot Duncker vid
Jynkkä läsaren torde erinra sig, och som nu deltog i
expeditionen såsom rådgifvare och måhända kontrollör. Jag
misskänner ingalunda, att äfven en hjertats godhet, som ej kunde
inrymma långvarigt hat mot någon och hade behof af att göra
rättvisa åt hvarje förtjenst, framträder äfven här. Men ändå. —
Läsaren må döma sjelf. ttBrigad-Adjutanten, Capitaine och Ridd.
C. Brusin, som enligt Herr Brigad-Chefens befallning åtföljde
IG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
