Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och därjcmte söka förhindra fienden att komma på josta
landet, i följe hvaraf Brigad-Gaefen Fahlander beordrade
Öfv.-Löjtn. Furamark att med resten af Jug.- Regem. afgå till Holmö
och hindra Jiendens framträngande.’7’ Den ttrest", som till
denna kolossala afsigts vinnande kunde användas, uppgick ej
till 200 man. Fienden, hvars framträngande genom desse skulle
förhindras, var ungefär fyratio gånger starkare. Men naturen
eller fortifikationskonsteu hade väl åtminstone gjort ett eller
annat för att afböja denna ovärderliga rests från så många
ärorika dagar i annat fall oundvikliga undergång ? frågar man sig
med hemsk bestörtning öfver det sjelfspillingsöde, hvar till desse
de tappraste bland tappre öfverantvardads utan rimlig utsigt till
vinnande af någon deras blod uppvägande fördel.
Försvarsverket var, svara vi, sådant det kan erbjudas af milslånga flacka
isar under en köld, som närmade sig till fyratio grader. Man
ser, att grefve Cronstedt hade glömt mycket, men föga lärt,
sedan han, bortflyende sjelf, lemnade Duncker vid Jynkkä qvar
ohjelpligen förlorad, ifall denne i sitt okufveliga mod ej hade
funnit utvägar till räddning då såsom äfven nu. Tv återtåget
från Hölmön är den senare afdelningen af det vid Jynkkä
började sorgespelet. Men nu hade Duncker ej Malm mera vid sin
sida och ej heller sin tappre frände Gustaf med dess raske tjugu
ryttare och ej heller någon enda kanon till att dermed afvisa
den öfvermåttan närgångne fienden *). aTiderna’B, öfver hvilka
*) Det låter nästan otroligare än allt annat blond det myckna
otroliga, som timade vid försvaret at’ Sverige på den tiden, att grefve
Cronstedt icke lärer hatt ens någon tillstymmelse till kanon till sin
disposition på dessa ställen, der man under en hel månads tid
väntat att bli öiverfallen af en betydlig öfvermakt. En af de kuriösaste
svilrigheter, i hvilka Montgomerys stundom något romantiska
framställningar inleda häfdeforskaren, röjer jnst denna punkt.
Tvärtemot livad den aktningsvärde öfverstelöjtnant Törne, enligt
Mont-gomerys egen berättelse, försäkrar honom sjelf med dessa ord: vi
hafva inga kanoner, påstår han i sten, att åtminstone tvänne
kanoner stått till Cronstedts förfogande: och löjtnant Greg. Ad:son
Aminoff nämnes uttryckligen såsom den. hvilken haft att ombesörja
dessas användande. Men nu vill olyckan, att samme Aminoff’, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
