Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade räknat och allt vidare fortfor att räkna så många lyckliga
dagar, att han ej mera synnerligen mycket trodde på de
ttolyck-liga71. Skulle Sverige — vi kunna ej hjelpa det, att samma
tanke ständigt tränger sig ånyo omotståndligt på oss — varit i
tillfälle att betrakta och behandla de der olycksfödda tinnarne
blott såsom sitt avantgarde och ej i dem sett sina enda
försvarare, då–Dock den, som skrifver historie, får knappt
uppehålla sig vid möjligheter än mindre vid omöjligheter.
Alltså, n’en parlom plus.
Den af sin blessyr oupphörligen plågade grefve Cronstedt
hade omsider blifvit aflöst af von Döbeln, hvars sår åtminstone
emellanåt lemnade honom någon ro. Ehuru en af de få
ljusglimtar i dessa förbistrade tider, röjer Döbelns verksamhet
ändock kanske mer än någonting annat det elände, med hvilket
han hade att kämpa, jemte det han skulle försvara sitt land
mot fienden. Hans ställning var sådan, att han ej ens kunde
tänka på någon ärlig kamp och strid. Att rädda allt livad
undanskaffas kunde, blef enda föremålet för hans energiska
karakters bemödanden, och det enda sättet att bibehålla, ja
nästan föröka hans hjelterykte. För att kunna tigga sig till
några få dagars vapenhvila, måste den stolte mannen nedlåta
sig till sentimentala fraser och en hycklande nedsättning af
hvad han skattade högst här i lifvet: sin idol, den krigiska
åran. Större offer bragte väl hans patriotism aldrig på
fäderneslandets altare än det, som låg i följande rader, ställda till
hans antipod i hvarje hänseende, den fine grefve Schuvaloff.
j,Gammal vorden i krigstjensten", skrifver han, csamt närmande
mig till slutet af min lefnadsbana och öfvertygad om fredens
snara undertecknande, ledes jag endast- af menniskokärlek; i
närvarande fall bör denna hafva företräde för en gagnlös ära71.
Och detta hade han panna — hvar man vet dock hvilket
äretecken Döbelns panna bar — att skrifva till den fiendtlige
be-fälhafvaren på samma tid, som han åt en bland sina adjutanter
försäkrade sia innersta mening vara den att ^tillika på en gång
nerskjuta, bränna, dränka och spetsa de anryckande Ryssarne”.
Hårda tid, som tvingar äfven de ädlaste hjeltelynnen till slik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
