Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striderna aldrig hade fört i Dunckers väg, nu redan ledt de
operationer, af hvilka dennes undergång vållades, är det föga
sannolikt, att den fiendtlige generalen, så högsinnad han än
visade sig, med samma djupa deltagande som Alexejeff stannat vid
sin fallne motståndares bår.
A’i hafva här vidrört ett af de sällsammaste missgrepp,
Montgomerys romantiskt lifliga penna tillåtit sig, då hon fläktar
bort Alexejeff ifrån öfverbefälet tjäderlätt och i stället djt
upphöjer en i hvarje hänseende förnämligare hjelte, Kameni>ki sjelf,
den ende bland ryssarnes i det kriget deltagande härförare, i
hvilken äfven Sandels måhända hade sin öfverman. Ledsamt är
det i alla fall, att besagda pennas upphöjda sträfvanden icke
bäras upp af någon möjlighet till framgång vid det tillfiillet.
På förutsättningen, att Kamenski verkeligen förde befälet, en
förutsättning, om hvars opålitlighet ej den aflägsnaste
betänklighet hos Montgomery uppstår, grundar han de allra vackraste
teorier, de fyndigaste slutsatser och mycket intressanta
reflexioner. Lycklig den, som ännu i dag får skrifva historien ungefär
på samma sätt, den skrefs på skarfven mellan det mytiska
tide-hvarfvet och det, hviiket sökte arbeta sig fram till ett
bestämdare vetande om folkens och individernas öden. Man hade ej
hjerta då att afkläda traditionerna dessa fantastiska prydnader,
hvilka gåfvo ett högre lif och en poetisk färg åt den prosaiska
verkligheten, utan erbjöd dem äfven inom do skritna häfdernas
reglerade samhällen en borgarerätt, i hvars besittning de
alltsedan förblifvit temmeligen oantastade. Men Montgomery går
likväl i utöfningen af sin poetiska frihet på historiens
begränsade område ännu ett steg längre. I en historie, till hvars
görande han sjelf, ehuru den tiden blott en sjuttonårig fänrik,
pro modulo virium modigt och nitiskt sökt bidraga, gifver han
ogeneradt en präktig plats åt den fria dikten. Huru frikostigt
godtgör han ej historiens försummelse, då han låter Duncker
falla ej för den medelmåttige Alexejeff, utan den utmärktaste
motståndare, Norden egde att uppvisa! Hvem har ej med djup
rörelse stannat vid följande episod, förtjent af en plats i den
ståtligaste hjeltedikt: aTill Kamenskis heder bör också nämnas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
