- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 2. Historiska arbeten. Andra bandet /
281

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

styrka“, för att tala med Kalevalas Kullervo. Bet var detta
hans stora misstag, som vållade, att Sandels blef ömkeligen
slagen i den sista strid, hvari han förde de sista lemningarna af
dessa trupper, tillsammans med hviika han vuxit så stor. Samma
misstag vållade äfven Dunckers död, men tillika att denne
genom sitt fall göt en strålglans öfver sitt eget minne och de
hjel-tar, han anförde, som iifven den herrligaste seger ej skulle
kunnat dem beskära. Sandels gjorde vid Höniefors mindre än man
af honom hade rätt att fordra. Duncker gjorde deremot mer
än så. Men glömmas kan och får aldrig, att Sandels var i
högre makters hand det redskap, som ur Dunckers själ
frambesvor denna exaltation, hvaraf han lyftades utom sig sjelf. Sättet,
hvarpå Sandels utförde denna sin mission, var ett fel, ja, ett
brott, om man vill bruka det rätta ordet. Men det är och var
alltid stora mäns bestämmelse att kasta ut kraften af sina
verkningar efter metoder, vid hvilkas beräknande hvardagens mått,
mål och vigt komma alldeles till korta.

Ett starkt bevis för den åsigten, att Sandels ej befarade
ett allvarligt anfall, utan ansåg sig hafva uppfyllt allan
rättfärdighet, då han formelt vidtagit de mått och steg, som af en
omtänksam befälhafvare äskas kunde, tyckes ligga deri, att han
anförtrodde det i högsta grad vigtiga fältvaktsuppdraget på stora
landsvägen åt Jemtländingarne. Ankomne dagen förut till
Sandels’ läger, voro de visserligen hurtige och manliaftige — och
hvem har dessutom icke hört sjungas om "Jemtlands jagt?71 Men
stridsvane voro de ej; och detta kunde ingalunda tillräknas dem
såsom fel, ty de hade på länge ej haft tillfälle att lukta annan
krutrök än den, de på lek åstadkommit från egna fängpannor.
Ett särdeles mycket ihärdigare försvar kunde Sandels således ej
rimligen af dem förvänta, än det de ästadkommo, medan de,
såsom Aminoff uttrycker sig, ainom kortast möjliga tid inkastades
till vår position.7’ Väl är det sannt, att linska brigadens
trupper de närmast föregående dagarna oupphörligt hållits i
strängaste aktivitet under rekognosceringar och deraf föranledda
skär-mytslingar, och voro väl förtjente af någon hvila. Men sådane
vänner emellan som Sandels och hans finnar räknade man ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/2/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free