Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af våra häfders dystraste partier till långt mildare. Biiggedera
finnas representerade på en och samma gång, men förmedlade
och derför i vacker försoning. Den förstorade, i sin nedergång
stadda solen håller sig ännu med sin yttersta öfre kant fast
vid horizonten derhorta bakom bergen i vester. Men uti den
småningom till hvila gående böljan, nära vid stranden af den
skogbeväxta holmen här midtemot, dallrar i rosig fägring
återskenet af den försvinnande dagen, medan kolsvarta skuggor
omfamna trädens stammar, utan att hafva hunnit upp ända till
deras kronor. Det är med en underbar känsla både af vemod
och försoning man under sådana qvällar söker tyda något blad
af fäderneslandets häfder.
Men man behöfver ej vaka alltför länge, innan vemodet
flyr hiin i spåren af de undanjagade skuggorna. Just i samma
nejd, der dessa stego allt högre, ju mera dagen sjönk, uppstiger
omotståndligt gryningen till en ny dag. Som rosor ur sina
knoppar bryter sig den ena ljusstrimman efter den andra nr töcknen.
Och de bindas tillsamman af nya, allt mera vidgade strimmor.
Och på deni svingar sig morgonen opp, och på dess axlar skall
dagen innan kort lyftas öfver land och vatten.
Är det väl tillåtet att äfven i detta dagalstrande fenomen
se en liknelse af företeelserna, som arbeta sig opp genom
Finlands historie? Jag vågar jakande besvara frågan, utan att
befara att göra mig skyldig till en motsägelse mot läran om
samma histories i allmänhet sorgliga lynne. Men medgifvas
måste ändock, att sommarens så snabbt dagfödande gryning ej i
detta fall erbjuder den sannaste bilden. Höstens, vinterns
senfärdighet äfven i detta hänseende står, ty värr, i närmare
för-vandtskap med gryningsarbetet i Finlands öden. Nekas får och
bör ej ändock heller, att liknelsens ideala öfverdrift förlikar sig
allt mer och mer med verklighetens sanning, jn längre tiden
hunnit skrida framåt till den ljusare dag, som nu håller på att
gry, väl ej på naturens, men på finska folkets horizont.
Äfven den närmaste anledningen till nedskrifvandet af
dessa rader vänder i dag sinnet bort från högskolans, liksom
hela fäderneslandets dermed så nära sammanhängande sorgligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
