Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen historie egde. Det står hvar och en fritt att drömma sig
den tiden så skön. man bebagar. Det år åtminstone icke
vetandet, som straffar drömmen för lögn. Men ett vådligt tecken på
ett meiiskligt samhällsskicks förträfflighet är det i alla fall. om
historien ingen anledning finner att derom taga och gifva
kännedom. Bäfverns fristat delar med detta samma lycka ocb brist.
Sin grundliga oförmåga att uppträda såsom eröfrande,
statsbil-dande ådagalade i alla fall finnarne redan då. Åtskilliga nära
beslägtade stammar sletos med hvarandra idkeligen. Men
kampens mål var ej herravälde, utan tillfredsställandet af bärand*
och roflystnad. Ej ens när en gemensam tiende hotade, förmådde
nöden drifva dessa slägtingar och grannar till gemensamt
försvar. Man såg dem oftast uppbjuda all sin vilda kraft för att,
i förbund med den främmande angriparen, medelbart förbereda
sin egen undergång. Hade de fått råda sig sjelfva allt
fortfarande, skulle de möjligen lyckats tillintetgöra hvarandra: men
föga anledning förefinnes till den förmodan, att de under
tidernas lopp förmått bilda ett enigt finskt folk. Mau måste således
nästan taga för afgjordt, att det. som för alla andra folkstammar
betraktas såsom höjden af all olycka, ändock för våra förfäder
var det bästa, som ske kunde. Det ser verkeligen ut, såsom
hade finnarne räddats från tillintetgörelse genom förlusten af
sin sjelfständighet. Den frihet, de dittills åtnjutit att förderfva
både sig och andra, hade likväl för dem ett så stort värde, att
de i hundrafemtio år med förtvifladt mod kämpade för dess
bibehållande : ett mod och en tiderymd, som för folk, skapade att
herrska, skulle varit mer än tillräckliga att eröfra herraväldet
öfver Norden. Men finnarne rådde på lika lång tid knappt ens
med att få bugt på sina stackars slägtingar, Lapparne, hvilka
hade skjutit sig in i hjertat af deras blifvaude land såsom en
pil. Denna oförmåga hos ett folk att spela herrar, så rikt
ut-rustadt med den frie mannens första dygd: mannamodet och så
herrligt begåfvadt med intellektuela krafter, som Kalevala
klar-ligen det bevisar, är en psykologisk motsägelse af så sällsam
art, att den i en dikt skulle förekomma såsom aen vågad osan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
