Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyss anmärktes, att den osynliga inakt, hvars banér af
S:t Henrik uppbars, fullt lika mycket, om ejf raer an de
verlds-liga vapnen gjorde Finland underdånigt svenskarne. Detsamma
gäller i allmänhet ännu en längre tid bortåt om utöfningen af
högsta makten i det underkufvade landet. Utan tvifvel hade
den nitiske påfven Gregorius IX lika mycket skäl att beskärma
sig öfver de obstinate tavastländingarnes vrångsinta invändningar
emot den nya ritual, man ville påtruga dem, som desse trodde
sig befogade att handgripligen visa sitt missnöje med de affall
från den gamla gudaläran, till hvilka så mången bland deras
stamförvandter låtit sig förleda. Men visst och säkert är det
i alla fall, att, alltsedan Wäinämöinens strängaspel och
visdomsord upphört att kufva de vilda sinnena, intet enda välde visat
sig så tjenligt att leda finnarnes själar som det hierarkiska i
den form, hvari det nu utöfvades. Det gifves väl knappt nog
något folk i Europa, hvilket ifrån begynnelsen så villigt böjt
sig för ordets makt som det finska. Det kan derför ej nekas,
att Finlands fjerde biskops, Thomas’ djerfva plan att göra
Finland till en oberoende, hierarkiskt styrd stat, vittnade
åtminstone om cn intuition, som hade trängt in i djupet af den
honom anförtrodda hjordens sinnesstämning. Hvad som deremot
väcker synnerlig förvåning, är det, att klosterinstitutionen af
våra förfäder med så ringa förkärlek omfattades. Medan i
Sverige florerade legio af sorten, får man här knappt ihop ett
halft dussin, deri inberäknadt det eländiga klostret på Kökar,
utkastadt midt i vilda hafvet, likt ett sjöfogelbo på klippan.
Om någonting bort kännas lockande för melankoliska lynnen,
(,bedragna på drömmen om lifvet”, var det väl dessa celler,
erbjudande grafvens ostörda lugn och ro, ehuru ett par alnar
of-van jord. Sådana lynnen, tärande på sitt eget inre såsom på
det tjenligaste näringsämne, hafva väl aldrig här saknats. Och
lika förunderligt som det synes, att den lefnadsglada, talträngda,
rörliga Södern ej tröttnat att ständigt lemna nya rekryter åt
dessa kyrkans arrestantkompanier, tyckes det, att ej finnarne i
oräknad mängd störtade till klosterportarna, medan de ännu
gnisslade på sina gånajern. Skulle den tystlåtna cistercienser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
