Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löshet. Men alla tecken bebådade, att bondehären, ifall den fått
öfverhanden, varit ännu mindre vid humör att skämta sjelf och
att leka med än sjelfve Klas Fleming*). Om den tidens hårda
finska folk och dess hårde öfverhöfding gäller således i fullaste
kraft det gamla ordet qvalis gr ex. talis rex.
Rättvisan fordrar i alla fall den uttryckliga anmärkningen,
att hvarken Klas Fleniings beklagansvärda ^Tijranij uti
Öster-botten71 eller ntbrotten af folkets vilda härjningslusta kunna
betraktas såsom de ömsesidiga, i gäsning och konflikt stadda
krafternas vanliga, naturliga sätt att vara. Så gåtolik än Klas
Fleming ter sig i många hänseenden äfven för det mest
ansträngda bemödande att tränga ända till djupet af hans väsende,
är likväl hans beteende under och efter klubbekriget — så när
som på hans bristande ordhållighet å la Kristian Tyrann och
Gustaf Wasa — jemförelsevis lättfattligt. Det är den alla
despotlynnen, äfven de minst oädla, medfödda oviljan att tåla
någon annans, allra minst en underlydandes trots jemte sitt eget,
som föranleder hans vanligen kalla stränghet att förlora
jemn-vigten och lockar den utom sig. Svårare tyckes det deremot
att förklara den oerhörda, uppbrusande rörligheten, som drifver
allmogens sig lavinlikt med hvarje steg förstorande
folkvandring från dess nordliga hembygder »ed mot södra delen af
landet. Förvåningen minskas dock, när man hunnit besinna, att
folkströmmen har sin sjudande källa och sina ymnigaste
tillflöden i Österbotten, der vårt kyliga folklynnes Geiser, om
någon-städes, är tillfinnandes. Dylika sjudande rörelser som
klubbekri-gets hafva nog äfven annars mer än en gång svallat inom Öster-
*) Det är bekant, att denne äfven genom det grofkorniga sätt,
hvarpå hans muntra lynne yttrade sig, var en genuin exponent af
den dävarande finskheten. Så lät- han t. ex. prester ojh bönder,
hvilka hade skrutit öfver sin lust att, om också med bara tänderna,
nedbryta Abo slott, efter nederlaget länge och väl tagga på
tegelstenarna af en skorsten. Sedan han sålunda praktiskt öfvertygat
delimiventerne derom. att slottet ändock var en alltför hård nöt for
dem att bita på, lät han dem löpa utan vidare näpst än den
öfver-ståndna dödsångesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
