Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lands välfärd. Det är detta medvetande af skilda pligters
kollision. hvilka tainpa oförlikta. omöjliga att försonas, i hans
ridderliga mann^röst, som gör honom djupt tragisk i modern
uppfattning af ordet, medan Klas Fleming i sin obrutna viljas styrka,
hvilken uppbär ensam både hans handlingar och hela ansvaret
för dessa, är ännu en så komplett herosartad, antikt tragisk
karakter, som blott en natur, på ytan af hvars ursprungskraft
endast några sväfvande strålar af modem civilisation hunnit
halka, kan förete.
Stålarm. ehuru han mot slutet af Flemings bana redan stod
närmast honom, var likväl barn af en senare generation än
denne. Såsom gosse hade han i egenskap af page vid hertig
Johans unga finska hof inandats den första morgonfläkten af
europeisk bildning, utan att derigenom gå förlustig sin känslas
friskhet och den kärlek till sitt land, hans vackra
barndomshem, Lindö, fostrat. Hans embetspligt hade qvarhållit honom
såsom nian under flera års tid bortom fosterlandets gränser.
Denna tid var likväl hvarken för Stålarm sjelf eller för hans
land eu förlorad. Med skarp blick hade han såsom ståthållare
i Narva varseblifvit. hvad ett adelsmanuavälde, fotadt på
under-lydandes träldom. föder utaf sig. Hans vistelse på södra kusten
af Finska viken hade dessutom, såsom professor Forsman i sitt
vackra arbete öfver klubbekriget skarpsinnigt anmärkt, medfört
för honom den ovärderliga fördelen, att hans händer hållits rena
från landsmäns blod, medau Fleming sölade sina deri, ocli att
Stålarm efter dennes bortgång kunde uppträda såsom en ny, af
de gräsliga konflikterna ännu icke sönderrifven personlighet..
Vill man med minsta möda förskaffa sig en klar bild af denna
nobla karakter, behöfver man endast genomläsa Stålarms
skrif-velse till Kemi Socknebor, daterad Tavastehus d. 13 Dec. 1597.
Han talar väl deri, såsom det anstår en trofast konungens
höf-vitsman. allvarligt till den nyss upproriska och ännu oroliga
allmogen. Men hela skriften andas likväl en välvilja, ett humant
bekymmer om det vilseledda folkets välfärd, som himmelsvidt
skilja sig från en rå och luimdiysten tuktomästares hotelser och
straffdomar. Framför allt märkvärdig är hans farhåga att se sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
