Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrida öfver den gräns, ingen man af ära och allra minst en
furste får lemna bakom sig, om ej äran äfven skall stanna qvar
på samma väg, dertill erfordrades en eqvilibristkonst, mot
hvilken mannens, som på slak lina gick öfver Niagaras vildt
brusande fall, var en barnlek. I detta juste inilieu-systcm mellan
samvetsgrannhet och samvetslöshet, skenbar aktning för andras
rätt och oförsynt usurpation, en slughet, så ogenomskinlig, att
den ej låter skåda, hvad som rörer sig på dess innersta botten,
och en stursk min af bondärlighet står hertig Carl oöfverträffad
i historien. Ej ens Frankrikes Ludvig XI, som dock i
själs-disposition står honom så nära, uppnår honom i den mångfaldiga
praktiken.
Märkvärdigt är att se, huru det långa tvånget af en
till-bakahållaude situation stundom alstrar i detta ursprungligen så
beslutsamma, handlingskraftiga, rastlöst verksamma sinne en
tvekan att oåterkalleligen verkställa det som han dock tyckes
önska att. måtte ske. Vår ädle, frimodige Stålarms öden lemna
särdeles märkeliga bevis på denna tvedrägt i Carl IX:s starka
vilja. Fem gånger fördes den iinske hjelten ut till
afrättsplat-sen och lika ofta tillbaka dcrifrån. Hvad kunde vara meningen
med denna grymma lek, hvari den hårde fursten, lik en i
ständiga recidiver återkommande dödssjukdom, ej tröttnar att hota
en utmärkt mans lif, hvilken pligt och trofasthet fordom hade
ställt i ett tiendtligt läger? Ville Carl medelst dessa upprepade
bödeisskådespel skrämma en Arvid Stålarm? Han var ändock
sjelf en för mycket modig man för att tro på ett sådant
resultat: och den misshandlade hade nog haft rätt att säga såsom
Guizot åt sina iiender i deputerade kammaren: vous pouve;
épuiser mes forces, niais pas mon courage!
Men oaktadt allt detta, som man gerna skulle hos honom
önska annorlunda, och hvartill skulden kanske mera låg i
situationen än i hans egen personlighet, var han ändock — den
store Gustafs fader. Carl IX:s stora lycka och evardeliga ära
är, att han förstod låta sina personliga syften så sammanflyta
med det allmännas, fäderneslandets, statens intressen, att dessa
betäcka och sanktionera den herrsklystne pretendentens egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
