Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många af de rika fruktar, Sverige under sin långa
hjelte-period skördade, hafva sedermera blifvit borttagna såsom troféer
af fiender, hvilkas lärare i konsten att segra svenskarne sjelfve
till stor del varit. Men tu ting kunde de vexlande tidernas
omkastningar icke åtkomma: ocb åtminstone det cua bland dessa
är äfven för all framtid lika oförgängligt som verldsbistoriens
minne af det, hvilket en gång lefvat ett herrligt lif. Detta ena
är de svenska bragdernas ära. Och det andra, hvilket
likaledes eger bestånd nu och för framtiden troligen äfven, är Sverige
såsom ett i sig afrundadt och sammanslutet helt, icke blott i
geografiskt hänseende, såsom från urminnes tid, utan i statligt
och nationelt. Sveriges söder, i stället för att deråt gifva, på
sätt både folkets och landets natur hade det bestämt, förökad
lifskraft, kändes, beherrskad af fiendtlig makt, såsom ständig
hämmsko vid hvarje sjelfständigare, friare rörelse: och livad än
värre var: det var en aldrig slocknande härd för lågorna af
brödrafiendskap, och de slogo åt hatet en blodröd brygga öfver
Sundet. Trettioåriga kriget äfvensom Carl X:s gjorde slut på
detta onaturliga förhållande, och huru än den skandinaviska
nordens framtid må gestalta sig, var det steg, som Sveriges
■öden togo, då det satte sin fot i Sundet, bestämmande för denna
framtids räkning.
Utau att träda den svenska rättmätiga sjelfkäuslan för när
torde man dock kunna ause för gifvet, att Sverige icke, i
synnerhet uti det stympade skick, hvari det sig befann ännu, då det
beträdde sin stora hjeltebana under trettioåriga kriget, skulle
förmått ensamt tillkämpa sig de tvänne evärdeliga resultater, jag
påpekat. Finska folkets osparade blod, jemte ansträngningen
af all dess intelligens, har onekligen icke så litet dertill
bidragit. De der sjuttio finske ryttarene, hvilkas lefnads uppgift
var att, stupande till sista man, skydda sin store konung mot en
förtidig död, hafva alltid synts mig gifva en ädel miniaturbild af
finska folkets bestämmelse under ifrågavarande period. Hvem
tänkte väl mera på dem, när svenskarne hunnit till Leipzig, till
Lutzen, till Wiens portar? Och likväl är ingenting vissare än
det, att deras segerbana i Tyskland blifvit mycket kortare, ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
