Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Adolf hade råkat stnpa redan vid Demmin i en lumpen
ryttarfäktning.
Men hvad rätt hafva vi väl att beklaga oss öfver andras
glömska, då vi sjelfva allt intill senare tider gjort så litet för
att återupplifva minnet af våra förfäder? Finnarnes oförmåga att
uppträda såsom statsbildande nation har på ett märkeligt sätt
återspeglats i den långsamhet, hvarmed de utbildat sitt sinne för
historieskrifning. Hur annorlunda, för att erinra om det största
exemplet på motsatsen, grekerne! Samma instinkt, som dref
dem att på hvad kust, de må hafva landat, genast uppbygga ej
blott en stad, utan en stat, manade dem äfven att såväl i sång
som egentlig häfdateckning framställa redan tidigt de klaraste,
igenkänneligaste bilder både af sitt förgångna och sitt närvarande
lif. Men de sångrike finnarne läto sin fantasi så godtyckligt
leka med ämnet, äfven när det undantagsvis råkade vara rent
historiskt, att någon klar reda på personerna eller situationen
omöjligen ur dikten står att vinnas. Tidigare påpekades en af
de få runor, som framträda med bestämd historisk syftning:
.Piispa Henrikin surma." Ju mera nebulös uppfattningen af den
beskrifna händelsen är deri, desto tydligare varseblir man hela
slagets bristfällighet.
En ännu större bristfällighet vidlåder likväl sjelfva
histo-rieskrifningen i Finland under tidigare perioder: ty derpå är ej
allenast brist, utan till och med total missväxt. Detta är ett
alldeles obegripligt faktum, då man ändock vet, att vårt land
under katolska tiden egde ett åtminstone till någon del
skickligt presterskap, hvaribland höjde sig mer än en man af
ovanlig förtjenst och utmärkta naturgåfvor. Likaledes känner man,
att i klostren, särdeles det i Raumo, bokliga konster idkades.
Men hvarhelst munkar annorstädes befattade sig med literära
öfningar, voro ju anteckningar i krönikeform deras
älsklingssysselsättning. Väl liknade deras sätt att ur sina gallerfönster
betrakta verldens gång stundom bemödandet att genom en
källarglugg följa med solens. Atskillige hade ändock, innan de drogo
sig tillbaka ur lifvets tumult, så uppöfvat sin blick för
varse-blifvandet af de menskliga sakerna, att de iinnn från sitt heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
