Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksrådet Gustaf Bonde, hvars motsatta åsigter uttalade sig bland
annat sålunda : t,Att submittera mig på tinget under någon
bonde-ransakning kan jag ej väl lida;r’ eller: tOm jag finner mig
besvärad, så vill jag ej klaga mig för rikets ständer. Gud nåde
den, som skulle klaga sig för dem och hafva bönder, borgare
och prester till domare.’3 Tänkesätt, som uttalade sig i dylika
junkerliga uttryck, bevisade, att Sveriges adel å ena sidan var
mogen för reduktionen, å den andra kände på sig, kvarifrån
faran omedelbart hotade.
Men denna fara gick en omväg, innan den desto säkrare
kunde återvända till sitt mål. Omvägen hette konungslig
en-våldsmakt. Så alldeles haltande, som Klas Rålamb förmenade,
var ändock ej jemförelsen emellan aSveriges innevånare och
egyptierna på Josefs tid, hviika för att frälsa sina lif från
hungersnöden underkastat sig en sådan träldom, att de, som förut
varit ett fritt folk, blifvit en konungs lifegna och enskilda
egendom, med hvilken han kunde efter behag fritt göra och låta.71
Men medan Rålamb kände frihetens förlust såsom medlem af
den aristokrati och det råd, hviika velat herrska både öfver
konung och folk, uppoffrade de ofrälse stånden sin frihet väl
närmast åt den oinskränkta konungamakt, som förmådde frälsa
dem från det förtryck, de hade rönt, men derjemte också åt
den anande känslan, att framtiden skulle tillhöra dem: en
framtid, lika fri från hungersnöden som från träldom, af hvad slag
det vara månde. Och endast denna tanke kan försona oss med
minnet af våra landsmän Klas Fleming och Fabian Wrede, hviika
såsom landtmarskalkar vid de frihetsmördaude riksdagarna 1680
ocli 1(382 så väsendtligeu bidrogo till dessas i begynnelsen
hemska resultater.
Den första genomgripande följden blef, att
reduktionsver-kets förr så ofta afslitna tråd upptogs åter af den enväldige
konungens skoningslösa hand för att ej mer släppas derur. Och
den tråden ledde ej blott till det tidigare uppställda målet, utan
långt, långt bortom detsamma. De närmaste verkningarna tedde
sig liksom utbrottens af vulkanerna: i oro, rubbning och
förstöring af enskild lycka, oerhörda, exempellösa både till grad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
