Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så bedröfligt erbjöd åt hela verlden i 1741 års krig måttstocken
för iless egen manhaftighet, icke blygdos att draga i tvifvel rn
Arvid Horns båda politiska och personliga mod. Han älskade
och upprätthöll freden, emedan han ansåg Sverige endast genom
freden kunna läka de bottenlösa sär, krigen hade slagit. Men
han var ej en fredens Carl XII: han älskade och vidmakthöll
den icke guond Viéme Och skulle lian sett tillfället vara inne
att med sannolikhet af framgång visa sin tacksamhet mot den
makt, som hade åstadkommit Sveriges fall från dess politiska
höjd och sönderstyckat hans fosterjord, så kan man vara viss
derom, att det skett med ett helt annat besked, än det
heroiska munvädret på 1741 års riksdag förmådde åstadkomma.
Att styrelsens tömmar voro ryckta ur tinnen Horns visa hand,
bevisas redan genom sättet, hvarpå detta munväder förde till
torgs sin — lindrigast sagdt likgiltighet för vårt land. Det hette
ju då: ^Finlands ruin eller förlust,"’ vore den olägenhet, kriget
kunde medföra i värsta fall; och att låta sitt öfversvaJlande
kurage tillbakahållas af farhågan för slika bagateller ansågs
alldeles ovärdigt det svenska hjeltcmodet. Förutsägelsen om
Finlands ruin besannades ohyggligt. De sår, Horn hade sökt
och åtminstone till en del lyckats läka, refvos åter opp, men
efter slriden vid Willmanstrand icke mera på slagfält, der till
och med sjelfva nederlaget ej borttog åran ibland de troféer,
som rycktes från de besegrade. Finlands förlust blef ej total.
Den afböjdes på sätt, historien förtäljer och som man i oträngdt
mål ej gitter repetera. Men den partiela. som af ingen
förödmjukelse kunde afböjas, var ingalunda den enda förlust, hvaraf
Sverige nu kände sig drabbadt. Slutet af Carl Xl!:s krig hade
krossat dess makt, men i förminskad herrlighet strilade dess
hjeltéära ännu ibland ruinerna. Efter kapitulationen i
Helsingfors trycktes Sverige ned af en värre börda än olyckans: af
föraktets. Möjligheten af ärans förlust hade likväl de stolte
riks-dagsbjeltarne alls icke tagit i beräkning, då de så käckt gjorde
opp sina kalkyler angående Finlands öden.
Få dessa öden ntöfvade* detta krig äfven för framtiden ett
högst betydande inflytande, ehuru på tvänne alldeles olika sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
