Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf finkänsligare själar anledning till djupa bekymmer ehuru af
annat slag än de dittills vanliga. Anbefalld genom en makt,
hvars rätt egentligen var ingen annan än den starkares, och
innan ett fredslut hunnit gifva åt förhållandena legalitetens stadga,
bar detta första finska riksmöte under kejsarens af Ryssland
auspicier påtagligen en revolutionär stämpel. Dertill kom den
samtidiga katastrofen, som störtade Gustaf Adolf och hans ätt,
hviika båda här i Finland bibehållit många vänner. Finnarne
skulle visat sig såsom det lättfärdigaste sällskap på jorden, ifall
deras ombud oaktadt alla de framtidsutsigter, som hägrade för
deras förhoppning, ej hade känt sig något ruskigt till mods vid
öppnandet af en landtdag, som af icke få, åtminstone bland de
adliga ledamöterne, firades i — Calix. Om jag skulle döma till
de öfrige deputerades sinnesstämning efter den, söm beherrskade
tväune bland mina närmaste anförvaudter, hviika voro ställda i
sammanhang med Borgå landtdag, borde jag taga för afgjordt,
att samtlige desse herrar kände sig ytterst olycklige. Fullt så
melankoliska voro likväl de andra knappast.
Huru annorlunda framträder ej den landtdag, som nu
förkunnar sitt: varde ljus! åt Finlands folk! Det var ej
krigstrum-peten, som utblåste den: ej tvehågsna, oroligt klappande hjertan,
hviika följa kallelsen. Landets, så långt lagen det medgifver,
fritt valde representanter mötas ej på thronen af en monark,
hvars härar nyss utgjutit finska folkets hjerteblod, och som vet
med sig sjelf, att, äfven om han ädelmodigt låter rätt vederfaras
detsamma, bevisar han det ändock en kejserlig nåd. På stadig
grund hvilar nu en Jinsk thron, och der sitter en furste, hvars
hjerta klappar lika varmt och frisinnadt som Alexander I:s:
men tiden har hunnit göra Alexander II:s både situation och
medvetande klarare. Ingen tvekan kan hos honom uppstå derom,
att, livad rätt är, skall och måste ske för dess egen skull. Med
afundsvärdt godt samvete kan han åt hela verlden och alla
kommande åldrar framkasta det kejserligt sköna ordet: ^Ingen
handling från Min sida kan hafva stört det förtroende, som bör ega
rum emellan Regent och folk.” Och i stället för att kargt
köpslaaa om sina furstliga medgifvanden, kastar han sina löften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
